Goda nyheter alla skrivsugna PlayStation-fans, nu söker vi dina färdigheter för att förstärka redaktionen! Har du ett sug efter att göra din röst hörd i allt från nyhetsartiklar och krönikor till topplistor och recensioner är det kanske just dig vi letar efter.
Som en följd av läsarundersökningen vi genomförde tidigare i år har vi planer som vi skulle vilja sjösätta, men som kräver lite extra tillskott om vi ska kunna få det att fungera.
Våren börjar närma sig sakta men säkert, och spelsläppen under detta första kvartal fortsätter att dugga tätt. Februari var en fullsmockad spelmånad, men mars kommer absolut inte att göra någon besviken och bland höjdpunkterna ser vi en nordisk dominans med både svenskt och danskt på menyn.
Nästa vecka är det inte bara dags för en ny månad, vi som är PlayStation Plus-medlemmar ska ju dessutom få ett gäng nya förmånsspel. Denna gång fick medlemmarna vara med och välja ett av dem genom Vote to Play, och vinnaren i denna omröstning blev det smått galna actionspelet Broforce.
Jag ser dock mer fram emot att få spela rymdskjutaren Galak-Z: The Dimensional (9/10), som Martin lovordade starkt i sin recension. I övrigt är det en lite tunn månad faktiskt, men det kanske är lika bra med tanke på hur många nya lanseringar vi har att se fram emot i mars.
Under hösten 2013 släpptes en skapelse lös på PC-spelmarknaden som fick ett mycket varmt mottagande. Gone Home hette spelet och fokus var på berättelse, upplevelse och inlevelse men var det egentligen ett spel? Nu har jag äntligen fått ta del av upplevelsen och ställer mig efter en stund frågande jag med. Men sedan kommer jag på att jag verkligen inte bryr mig; jag har varit med om något fantastiskt och då struntar jag faktiskt vad det kallas.
Jag ikläder mig rollen av Katie Greenbriar, en 21-årig tjej som återvänder från en lång semester i Europa. Jag kommer hem mitt i natten och står framför ytterdörren till familjens hus, jag har ringt hem och meddelat att jag inte behöver hämtas på flygplatsen eller att mina föräldrar behöver vara vakna när jag kommer. Jag är äntligen hemma men redan i farstun får jag en känsla av att något inte stämmer.
Ubisoft har genom åren bjudit oss på häpnadsväckande och unik spelmekanik, olika personligheter, snygg grafik och många olika miljöer från specifikt utvalda städer genom historien. Främst har de bjudit på flera olika personligheter med intressanta livsöden och egna agendor. Vi har fått möta både kvinnliga och manliga lönnmördare i många olika former av extramaterial och sidohistorier.
Nu när hetsen har lagt sig efter släppet av det senaste spelet i serien, Assassin’s Creed Syndicate (8/10), är vi nyfikna på att få veta vilken av alla protagonister från denna ljuvliga värld som är just din favorit.
Jonathan Blows senaste spel kan mycket väl vara årets mest efterlängtade verk. Efter att ha legat bakom startskottet för en aldrig sinande indievåg på konsol för drygt sju år sedan med mästerverket Braid – vars slutscen diskuteras än idag – är det minst sagt många som är nyfikna på projektet han lagt ned sin själ i sedan dess.
Atmosfären i The Witness är fullkomligt ljuvlig. Från mina första prasslande steg i de inledande grönområdena, förbi undersköna skogar fyllda med rosa körsbärsträd, vidare till marmorvita slottsruiner och häpnadsväckande bergstoppar är allt bedårande vackert. Varje minut av resan är lika fin som en skickligt målad pastelltavla, och variationen mellan de olika miljöerna på ön där resan utspelas imponerar verkligen. Mysiga konstverk som Flower (9/10) och Journey (10/10) får se sig besegrade rent estetiskt, för här får jag bevittna några av de mest inbjudande miljöer jag någonsin sett i ett spel.
Nu när vi närmar oss en ny månad är det i vanlig ordning snart dags för ett gäng nya spel till alla PlayStation Plus-medlemmar. I februari är det dags för en riktig höjdare om du gillar kooperativa spel, och då syftar jag förstås på Helldivers (9/10). Detta actionfyllda spel från svenska Arrowhead Game Studios balanserar skickligt på gränsen mellan koordinerat samarbete och rent kaos med tanke på att det är fullt möjligt att råka ha ihjäl dina medspelare.
Vi kommer även att få möjlighet att spela Persona 4 Arena Ultimax vars berättelseläge är ovanligt djupt för att vara i ett fightingspel. Det är en genre som jag normalt sett inte brukar vara intresserad av, men det finns väl ingen som har fått nog av gänget från Persona 4 än?
Det är dags att kika närmare på vad vi har att se fram emot under februari, och det är tveklöst en månad som bekräftar att det inte behöver vara höst för att det ska hagla trevliga spel. Vi kommer att få en härlig blandning av alla möjliga genrer och ett av dem är dessutom årets första stora flaggskepp för PlayStation 4.
Det är svårt att plocka ut bara tre höjdpunkter denna månad, men efter lång tids övervägande blev det följande.
Bossar, slutmonster och förbannade skithögar; kärt barn har många namn! I veckans fråga tänkte vi gräva djupt bland alla spelminnen som vi på redaktionen, men framför allt du, har av dessa stoppklossar eller befriande element i spel.
I spelvärlden är bossen en stor eller utmanande karaktär som antingen hindrar oss spelare från att komma vidare till nästa nivå eller stå i vägen för de efterlängtade sluttexterna. De flesta utvecklare har sin egen syn på vad en boss, eller en slutstrid ska innefatta och nu tänkte vi höra efter vilken du minns allra bäst. Det kan vara en riktigt dåligt implementerad slutboss eller en fantastiskt utmanande men välprogrammerad dito.
Personligen blir jag konfunderad ifall jag inte ser minst en kommentar som tar upp ett monster från antingen Dark Souls-serien eller Bloodborne (10/10), men det är ju bara vad jag tror…
Jag är riktigt förtjust i strategirollspel. Du vet de där äventyren vars strider ser ut att utspelas på stora schackbräden, där spelaren och datorn turas om att flytta sina pjäser och du har all tid i världen att fundera ut ditt nästa drag. The Banner Saga innehåller sådana bataljer, därför kom det knappast som en överraskning att det var jag som snodde åt mig redaktionens recensionsexemplar.
Direkt kastas jag in i en bedårande, snötäckt vintervärld med kraftiga vikingainfluenser. Solen har fryst fast mitt på himlen, alla gudar har dött och jorden invaderas av tungt beväpnade jättar vars mål verkar vara att utplåna alla former av intelligent liv. Inramningen är helt underbar, inte minst då allt målas upp i samma stil som den gamla skolans tecknade Disneyfilmer, fast med en stämning så becksvart att den syns rakt igenom spelets meterhöga snötäcken.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén