Den monokroma robotbjörnen Monokuma med sin sadistiska läggning och förkärlek för makabra avrättningar är tillbaka och den här gången har han sina björnungar med sig. När jag börjar spela Danganronpa V3: Killing Harmony är min första känsla ett sting av besvikelse och att jag redan sett det här. Till och med ljudeffekter och musik har återanvänts från de tidigare spelen och jag stålsätter mig för att ta emot besvikelsevågen.
Om du har missat de tidigare delarna i serien handlar de om en grupp ungdomar som hålls fångna; det enda sättet att komma ut är att genomföra ett mord på en av kamraterna och lyckas undvika att bli påkommen. På papperet låter det fånigt och krystat, men i praktiken blir det väldigt spännande och det bjuds dessutom på en stor portion mörk humor med dystopiska undertoner. Trots mina initiala, smått negativa känslor växer ett sug fram att få veta mer. Berättelsen drar in mig och slukar mig med hull och hår och jag är än en gång fast i Monokumas grepp.
