Att färdas längs krokiga vägar i höga hastigheter väcker nog våghalsen i de flesta av oss. Kanske den första associationen vi gör till detta är de leriga grusvägar, kantade av lummiga skogar som vi ser i såväl verkligheten som i de klassiska racing-spelens värld.
Men vid sidan av dessa någorlunda realistiska avbildningar som dessa spel utgör har vi den tradition av futuristiska, stilrena och välpolerade racingspel som vältrar sig i neonsken, teknik och löjligt höga hastigheter.
Att kunna ladda om senaste kontrollpunkten efter att ha förlorat i ett spel är för det mesta ett välkommet inslag. I skräckspel förtar det däremot lite av spänningen; att bli jagad av en demon blir aldrig särskilt skrämmande när det bara är att hoppa tillbaka någon minut i sparfilen och försöka igen om skräckvarelsen skulle hinna ifatt dig.
Det problemet rådde dock thrillern Heavy Rain (7/10) bot på. Dog karaktären du kontrollerade där fortsatte berättelsen ändå, och chanserna att sätta dit mördaren minskade markant. Supermassive Games anammade snart samma mekanik på ett briljant sätt i Until Dawn (9/10), där jag nervöst satt på helspänn då minsta lilla misstag kunde få dödliga konsekvenser.
Den lilla tjejen Yui bor i en liten, fredlig by tillsammans med sin familj. Pappan har ett viktigt som jobb som tidshållare, mamman oroar sig mest över alla hyss Yui och hennes lillebror Haro hittar på. Det är dags för den stora ljusfestivalen idag och alla bybor är väldigt upptagna med förberedelserna inför den, därför har knappt någon tid att leka.
När Yui har tröttnat på att leta efter lekkamrater beger hon sig till platsen för festivalen, men under ceremonin går någonting lite snett. Skuggliknande monster dyker upp och anfaller staden. Pappan ber Yui springa iväg och meddela stormästaren, men det går inte helt som planerat.
När det kommer till skräck och vad vi som individer upplever som obehagligt uppstår ofta diskussion, framförallt när det gäller skräckfilm och spel, men även i vår vardag. Många tycker exempelvis att mörker är det läskigaste som finns. Andra klarar inte av de krypande lemmarna hos insekter, och vissa blir fruktansvärt rädda på hög höjd. Det finns onekligen bredd i våra rädslor, men vad de flesta nog kan komma överens om är att atmosfär och kontext kan göra det mesta skräckinjagande.
Remothered: Broken Porcelain, som är den senaste delen i Remothered-serien, kör huvudsakligen med de klassiska skräckingredienserna i skräckspelgenren. Det är på sätt och vis upplagt som en kombination av slasherfilm och spel, vilket innebär att spelmoment varvas med videosekvenser där jag huvudsakligen får följa karaktären Jennifers nystande i sitt mystiska förflutna. Spelmomenten påminner en hel del om den gamla serien Clock Tower (framförallt del 3 i serien) där det läggs fokus på att lösa pussel och utforska miljöer samtidigt som man undviker diverse antagonister.
Vi träder nu in i månadens sista helg, och vi kan härmed påbörja nedräkningen till PlayStation 5 på allvar. Själv har jag dock fortfarande inte fått någon bekräftelse på att jag får någon konsol den 19 november, men tummarna hålls förstås intensivt.
Med en intensiv spelmånad framför oss finns det dock fortfarande lite tid att lägga på spelen från oktober, och här är ett axplock av vad som sker i redaktionen denna allhelgonahelg.
Nu när hösten har kommit med regn och rusk i släptåg passar det lite extra bra att ta sig an de där lite läskigare spelen. För med höstmörkret kommer den där lite ruggiga känslan som verkligen kan få nerverna att gå på högvarv. Vi är flera på bloggen som älskar, förskräcks och fascineras av genren, så lagom till allhelgonahelgen kände vi för att bjuda på en lista med några av våra favoriter genom åren.
Oavsett om det är nyare titlar eller gamla beprövade klassiker har de alla en plats i våra kalla mörka hjärtan.
Då är det äntligen dags. Månaden då nästa konsolgeneration når oss är här! Det känns nästan overkligt att lista spel för PlayStation 5, eller PS5 som det står i listorna nedan. Men även om du tillhör skaran som inte får nöjet att packa upp en sprillans ny konsol i november så finns det massor av stora spel att se fram emot på nuvarande generation.
Det är en diger lista med spel som slåss om din uppmärksamhet och oavsett om du gillar sportspel, bilspel, skjutare eller något helt annat som berättelsetunga äventyr eller rollspel så finns det något som borde passa ditt lystmäte. För mig personligen, känns släpptitlarna till PlayStation 5 vassare än vad de gjorde för de senaste konsolsläppen från Sony.
Nu är vi nästan snubblande nära den nya konsolgenerationen, och när Sony tillkännagav de kommande PlayStation Plus-spelen var det ytterligare en påminnelse om att det väntar en spännande månad runt hörnet. Precis som när PlayStation 4 lanserades expanderas nämligen förmånerna i prenumerationen till nya konsolgenerationen, för att ge dig nya spel att uppleva på din nya konsol.
Det är mycket på gång i den verkliga världen nu för tiden, något som det går att se spår av i det semi-futuristiska äventyret Watch Dogs: Legion. I delar av världen har legosoldater och säkerhetsstyrkor synts till i allt fler konflikter, och det sägs till och med att det finns band mellan dessa och vissa länders regeringar.
Teknologin går med stadiga steg framåt och tillsammans med exempelvis sociala medier gör det att globaliseringen blir allt mer påtaglig. Information sprids åt höger och vänster och nyttjas allt mer i politiska syften. Om dessa likheter med spelets tema och handling är en slump eller inte låter jag vara osagt, men det gör definitivt att det känns väldigt aktuellt. Som en framtida dystopi vilken kanske väntar runt hörnet.
Jag har alltid gillat både rytmspel och plattformsspel och tyckte att Mad Rat Dead såg intressant ut redan från den första trailern. I denna berättelse får du iklä dig rollen som en labbråtta, som redan under introduktionsfilmen dör under en labbarbetares skalpell.
Dock möter du snabbt en råttgud som uppfyller din önskan om hämnd och väcker dig till liv, eller kanske snarare odöd. Din vrede och hämndlystnad driver dig vidare mot äventyr i det mystiska labbet. Berättelsen drivs sedan framåt genom dialoger mellan varje bana och det bjuds på en hel del övernaturligheter och traditionella skräckreferenser.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén