PSbloggen.se

När det kommer till skräckgenren är det nog en av de mest svårbalanserade upplevelserna att förmedla i spelform. För att få ut den önskade effekten från ett skrämmande ögonblick behöver spänningen stegras på noggrant vis, för att sedan kulminera vid exakt rätt tillfälle. Detta blir svårt när man som utvecklare inte riktigt kan förutspå vad en spelare gör, och att vägleda någon utan att göra det alldeles för uppenbart linjärt är en svår nöt att knäcka.

Visage är det senaste i en lång rad indiespel som har tagit sig an denna utmaning, och med förebilder som P.T. och Amnesia: The Dark Descent har utvecklarna åtminstone tittat åt rätt håll för inspirationen. Men det är ju ett ganska långt steg mellan inspiration och att faktiskt applicera vad dessa spel bidrog med när de förändrade skräckspelen för alltid.

Läs mer

Efter att ha avnjutit två fenomenala upplevelser i form av Life is Strange och uppföljaren Life is Strange 2, kastar jag mig gladeligen över studions senaste titel Twin Mirror.

De föregående verkens upplägg återspeglas någorlunda även i den psykologiska thriller som jag står inför. Journalisten Sam har för två år sedan lämnat det lilla gruvsamhället Basswood efter att bokstavligen lyckats jämna gruvindustrin med marken tack vare sitt journalistiska grävande.

Läs mer

Förra året recenserade jag Remnant: From the Ashes (8/10) och påvisade dess likheter med Dark Souls-serien trots att det är ett spel med eldvapen. Nu släpps uppföljaren Chronos: Before the Ashes i samma spelvärld men som utspelas innan händelserna i Remnant. Och den här gången är influenserna från Souls-spelen än mer påtagliga.

Berättelsen är mer upplevelsedriven än berättad av text eller röst. Du är en 18-åring som är det sista hoppet att kunna besegra den mytomspunna draken. De mystiska stenarna som teleporterar dig till en annan värld är tillbaka och det är på andra sidan som äventyret tar sin början.

Läs mer

Immortals Fenyx Rising är ett av de mer intressanta spel jag har spelat i år. Detta beror egentligen inte på varje enskild beståndsdel av spelet, utan mer på en udda kombination av dem. Till att börja med har vi en enorm och öppen spelvärld fylld med monument och platser som närmast påminner om ett nöjesfält med alla dess åkattraktioner.

Vi har även det klassiska temat grekisk mytologi, mängder av pussel och en enorm skopa humor. Alla ingredienser för att skapa ett ordentligt potpurri vars like jag inte har sett sedan den gamla Playstation-titeln Herc’s Adventures från 1997.

Läs mer

Berättelser förmedlade via spelformat har förmågan att gripa tag om publiken på ett alldeles speciellt sätt. Att kunna styra sin karaktär genom stora händelser och skeenden ökar upplevelsen på något sätt.

Spirit of the North är precis en sådan titel och det som är så speciellt med denna upplevelse är att jag styr en räv som till en början endast är ett vanligt djur, men som inom kort kommer i kontakt med väktaren av norrskenet; en annan räv som lever i anderiket.

Läs mer

Mycket har hänt med PlayStation sedan den knackiga starten på PS3-eran, och det finns inte mycket som går att känna igen från den tiden när vi blickar bakåt. Ett härligt undantag är dock den gulliga maskoten Sackboy, som under den generationen i princip var synonymt med PlayStation genom de populära LittleBigPlanet-spelen.

Även om jag medger att Sackboy alltid har varit bra maskotmaterial har själva spelen aldrig riktigt klaffat för mig. Bakom all charm och genialisk ”bygg-det-själv”-design har det trots allt varit lite medelmåttiga plattformsspel med en fysik som inte riktigt känns rätt. Nu har Sumo Digital kapat bort själva banbyggandet från ekvationen, och då finns det väl hopp om att mer krut har lagts på spelkänslan?

Läs mer

Det är dags igen för den årliga traditionen med Call of Duty. Det blåstes lite nytt liv serien i samband med förra årets Call of Duty: Modern Warfare (8/10) efter att ha varit lite i kreativ stiltje innan dess. Lanseringen av Battle Royale-läget Warzone gjorde att serien inte bara lyckades hänga med i de populära trenderna, utan även blev mångas favorit i den populära subgenren.

I år är krigsföringen inte lika modern som förra året, åtminstone sett till skådeplatsen, utan vi backar istället tillbaka till kalla kriget under 80-talet. Europa är fortfarande uppdelat i öst- och västblock, och det är en ständig oro för öppna konflikter i flera länder. Oroligheterna sprider sig dock till många andra hörn i världen, och när kampanjen tar vid har gisslandramat på amerikanska ambassaden i Iran precis avslutats.

Läs mer