Just D sjunger om att vara packad som NK den 23 december och den här helgen kan det vara skönt att avstå stadskärnor och köpcenter till förmån för vardagsrummets och PlayStations välkomnande famn. Förutom att bjuda på fjärde advent, så är det också den sista helgen innan storhelgerna jul och nyår.
Spelreorna är i full gång och det finns massor av fantastiska spel till facila priser. Delar av redaktionen har gått på julledighet och kommer kanske att ha extra mycket tid för spel.
Nu är vi halvvägs till jul i denna månad och mörkret är mer påtagligt än någonsin, förmodligen på grund av det inte ligger mycket snö på marken. Tur då att luciafirandet är i full fart idag, en ljusfylld högtid!
Det känns som att vi kan börja varva ned lite när det kommer till recensionsspel, men ändå har vi hunnit publicera några trevliga recensioner under veckan.
Men nu tar vi helg, tycker jag!
Min första erfarenhet av samlarkortspel var Magic the Gathering under första halvan av 1990-talet. Jag blev besatt av att samla på korten och att bygga vassa lekar för att sedan spela tillsammans med kompisarna. Cardpocalypse uppvisar flera likheter med mina tidiga upplevelser då det utspelas under 90-talet, har ett intrikat samlarkortspel och kombinerar det med ett äventyrsspel fullt med uppdrag, byten av kort och en berättelse.
Det första som slår mig är hur progressivt spelet försöker vara, då huvudpersonen Jess är en flicka i rullstol. Den känslan håller i sig då ämnen som mobbning och orealistiska krav från föräldrar tas upp under berättelsens gång.
Utvecklarna Beamdog gillar att polera gamla spel med temat Dungeons & Dragons. Själv gillar jag att testa spelen, och det har blivit många av dem den senaste tiden. Nyligen recenserade jag Planescape: Torment (7/10) och Icewind Dale (7/10), två gamla klassiker från det magiska sekelskiftet. Den här gången har jag spelat Neverwinter Nights: Enhanced Edition, från 2002, och gissa om det har hänt saker sedan de två föregångarna släpptes.
I Neverwinter Nights har den isometriska kameran bytts ut mot en tredjepersonsvy och med den smått polerade grafiken kan jag stundvis nästan tro att jag spelar Demon’s Souls. Precis som sina föregångare grundar sig spelet i rollspelandets värld, men upplägget känns tydligare och enklare att greppa.
Det vi har sett fram emot så länge har till slut hänt. Den prominenta spelserien Civilization är här för att lysa upp våra mörka vinterhem. Äntligen kan vi konsolägare börja erövra i turbaserat tempo med våra handkontroller.
Jag talar naturligtvis om det tre år gamla Civilization VI som plötsligt dyker upp på de tre stora konsolformaten. Något liknande har aldrig tidigare skett i seriens snart 30-åriga historia som primärt varit på PC. Det är med andra ord en välplanerad kupp med ett etablerat spelkoncept. Precis som i tidigare års upplagor ska vi återigen kuva världen, aningen mer sofistiskerat än i brädspelet Risk för vårt höga nöjes skull.
Ja, då var äntligen denna vecka till ända. Tyvärr har det vackra vintervädret regnat bort där jag bor, något som innebär att miljön återigen känns trist, mörk och tråkig.
Men vilken tur att det då finns speltitlar att gotta sig i! Under veckan har vi delat med oss om våra tankar när det kommer till både Shenmue III (6/10), Simulacra (9/10) och även Blacksad: Under the Skin (6/10). Spelar du någon av de titlarna i helgen?
Blacksad är en serie av seriealbum som alla handlar om den cyniska privatdetektiven John Blacksad; en klassisk noir-doftande, hårdkokt katt med ett par liv kvar.
I det fiktiva, amerikanska 1950-tal där serien utspelar sig är rasism, kommunistskräck och korruption mer regel än undantag. Rasismen i synnerhet får sig en liten twist, då alla som lever i det här samhället är antropomorfiska djur. Den spanska studion Pendulo Studios har gett sig på att översätta den världen till tre dimensioner med Blacksad: Under the Skin.
Se dig omkring. Titta på alla människor runt omkring dig. Ingen bryr sig om dig, tittar på dig eller ens ser dig. De har slutat leva sitt liv i verkligheten och istället valt ett liv med ögonen framför en telefonskärm. Du ska överprestera på jobbet, överrepresentera dig själv på sociala medier och överleva din ångest.
Inget är på riktigt och ändå finns makten att påverka ditt liv från den andra sidan av telefonen, någonstans på internet. Anna fick uppleva den mörka sidan av vad som finns på andra sidan internet. Ingen vet var hon är nu, men av någon anledning sitter du med hennes telefon i din hand.
I samma fåra som den rogivande lantbrukarsimulatorn Farming Simulator 19 (7/10), tittar en helt ny utmanare fram. Den tyska utvecklaren Toplitz Productions satsar på att, från ingenstans, leverera en lite annorlunda version av lantlivet.
Det finns väldigt många likheter med lantisjättarna GIANTS mångåriga simulator-serie, men det andas ändå nytänk och även om upplevelsen lämnar en del att önska, trivs jag bra.
Otroliga 18 år efter att Shenmue II släpptes sitter jag här med uppföljaren Shenmue III. Spelserien har för mig alltid varit lite av ett mysterium och trots att jag aldrig fick chansen att spela de två första delarna när de släpptes, har nyfikenheten funnits där länge. Inte endast för att ryktet sa att de var väldigt annorlunda spel utan även för att de kunde vara lite kluriga att få tag på runt tiden de släpptes.
Första spelet och dess uppföljare släpptes nämligen tätt efter varandra till Dreamcast, en konsol som dog ut bara något år efter att de kom ut runt millennieskiftet. Shenmue II släpptes senare även till bland annat Xbox, men då hade serien sorgligt nog redan börjat falla i glömska.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén