Full Throttle Remastered (10/10) blev spelet som förärade mig min hundrade platinatrofé. Det var tre år sedan och sedan dess har jag inte spelat många äventyrsspel i samma peka och klicka-genre.
Tack vare spelutvecklaren Epic Llama, blir det ändring på det tack vare det Monkey Island-inspirerade spelet Darkestville Castle. Här lånas detaljer och mekanik från de senare äventyrsspelen och blandas med den udda, sjuka humor som vi kommit att älska från Lucasarts titlar.
Mortal Shell är ett i raden av spel som på sätt och vis har blivit arvingar till den genrebrytande speltrend som bland andra Dark Souls startade för lite drygt 10 år sedan. Den vanligaste atmosfären i dessa spel är medeltida fantasy-miljöer, ofta med mörkare tema, mystisk handling och omgivningar som uppmuntrar till utforskande.
Dessa komponenter tillsammans med snudd på halsbrytande svårighetsgrader är givna ingredienser och de som spelar dessa titlar anses troligtvis av många vara spelvärldens masochister.
Det är inte helt ovanligt att ha nostalgiska känslor för hur saker brukade vara förr, oavsett hur mycket det har förbättrats sedan dess. En vanlig sak som brukar komma upp i mina konversationer är det där mellanskiktet som fanns i spelbranschen förr, där vi kunde få spel som både var lite experimentella men ändå hade lite uppbackning när det gäller budget. Ett bra exempel på dessa spel är Destroy All Humans! (8/10) som Jonny recenserade nyligen.
Detta marknadsskikt urholkades dock en aning under förra konsolgenerationen när utvecklingskostnader började skena på grund av HD-grafiken. Men när jag startar upp Fast and Furious: Crossroads fylls jag genast av intryck som väcker denna nostalgi till liv igen.
Min första semestervecka har nu passerat i en blandning av hutlös värme och utmattande fysiska aktiviteter. Det är därför skönt att helgen är här för att skänka lite avkoppling och speltid.
Trots att det fortfarande är sommartid i spelbranschen fortsätter det att trilla ut en del intressanta spel, och det är därför full aktivitet i redaktionen. Här nedan finner du ett axplock av det som pågår i stugorna!
West of Dead är i princip precis vad det låter som. Jag är i vilda västern-miljö, jag är död och jag dör om och om igen. Men hur blev det så? Mason, vars röst skådespelas av den mångsidiga skådespelaren Ron Perlman, är fast i en sorts limbo.
Med ett så gott som nollställt minne vaknar jag upp på en krog som fungerar som avstamp för resan till himlen eller helvetet. Det förstnämnda ligger österut, det senare västerut och det är sällan helt klart vart de resande är på väg. På senare tid har problemen hopat sig och allt färre når sina slutmål, något som visar sig ha en koppling till Mason och hans förlorade minne.
Inkwell Isles är en magisk plats och där bor bland annat de två bröderna Cuphead och Mugman. När de, trots varningar, en dag traskar för långt hemifrån slutar det hela med ett besök på Djävulens Kasino. Bröderna vinner stort vid tärningsbordet och förstår inte att det hela är riggat.
När Djävulen själv dyker upp föreslår han ett spel där bröderna kan vinna hela kasinot på ett tärningsslag, men om de förlorar ger de upp sina själar till honom. Förblindad av hur bra det gått hittills spelar Cuphead glatt bort sin och brorsans själ till Djävulen.
Någonstans längs den walesiska kusten, tätt omringat av hav, skog och klippor ligger Sker Hotel. Det ligger i ett ödsligt och till synes folktomt område, vilket bekräftas när jag i huvudrollen som karaktären Thomas anländer efter en längre tids färd med tåg. Stationen jag anländer till är så gott som igenväxt och det är ett under att tåget ens stannade där, tänker jag.
Efter en kort promenad står jag snart på tröskeln till hotellet, en enorm byggnad som likt stationen ser ut att ha upplevt bättre dagar. Anläggningen ägs av min svärfar, och min fästmö har genom brev desperat bett mig att komma hit. Jag sväljer lite nervöst, och kliver ändå in.
Nu börjar sommaren närma sig slutet, åtminstone när det kommer till semesterfirandet för många. Personligen har jag jobbat under större delen av sommaren och ska därför njuta av två lediga veckor till nu innan jobbet börjar på nytt.
Som vanligt, delar vi på redaktionen med oss av våra spelplaner för helgen och självklart är vi väldigt nyfikna på vad du tänker spela i sommarvärmen.
Likt ett japanskt rollspel vaknar huvudkaraktären i Superliminal upp utan något minne. Eller vaknar han egentligen upp? Frågorna är många redan från början och ju mer jag upptäcker av denna surrealistiska värld, desto mindre känns det som att jag förstår.
Och det ska visa sig att det är precis vad utvecklaren Pillow Castle vill uppnå. I denna bisarra upplevelse ställer sig ditt perspektiv till saker och ting på sin spets, rent bokstavligen.
Att som människa spela ett spel som går ut på att utplåna mänskligheten är inte helt vanligt, i alla fall inte för undertecknad. Detta är dock mitt livsmål i rymdröjaren Destroy All Humans! där jag i rollen som den förbannade utomjordingen Crypto gör allt för att sätta käppar i hjulen för människorna.
Den här versionen av spelet är en ny och fräschare version av originalet som släpptes till bland annat Playstation 2 för lite drygt 15 år sedan, något som givetvis ses tydligt i såväl grafik som resterande attribut.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén