Den svenska PlayStation-bloggen

Kategori: Recensioner Sida 8 av 110

Recension: Fast and Furious: Crossroads [PS4]

Det är inte helt ovanligt att ha nostalgiska känslor för hur saker brukade vara förr, oavsett hur mycket det har förbättrats sedan dess. En vanlig sak som brukar komma upp i mina konversationer är det där mellanskiktet som fanns i spelbranschen förr, där vi kunde få spel som både var lite experimentella men ändå hade lite uppbackning när det gäller budget. Ett bra exempel på dessa spel är Destroy All Humans! (8/10) som Jonny recenserade nyligen.

Detta marknadsskikt urholkades dock en aning under förra konsolgenerationen när utvecklingskostnader började skena på grund av HD-grafiken. Men när jag startar upp Fast and Furious: Crossroads fylls jag genast av intryck som väcker denna nostalgi till liv igen.

Recension: West of Dead [PS4]

West of Dead är i princip precis vad det låter som. Jag är i vilda västern-miljö, jag är död och jag dör om och om igen. Men hur blev det så? Mason, vars röst skådespelas av den mångsidiga skådespelaren Ron Perlman, är fast i en sorts limbo.

Med ett så gott som nollställt minne vaknar jag upp på en krog som fungerar som avstamp för resan till himlen eller helvetet. Det förstnämnda ligger österut, det senare västerut och det är sällan helt klart vart de resande är på väg. På senare tid har problemen hopat sig och allt färre når sina slutmål, något som visar sig ha en koppling till Mason och hans förlorade minne.

Recension: Cuphead [PS4]

Inkwell Isles är en magisk plats och där bor bland annat de två bröderna Cuphead och Mugman. När de, trots varningar, en dag traskar för långt hemifrån slutar det hela med ett besök på Djävulens Kasino. Bröderna vinner stort vid tärningsbordet och förstår inte att det hela är riggat.

När Djävulen själv dyker upp föreslår han ett spel där bröderna kan vinna hela kasinot på ett tärningsslag, men om de förlorar ger de upp sina själar till honom. Förblindad av hur bra det gått hittills spelar Cuphead glatt bort sin och brorsans själ till Djävulen.

Recension: Maid of Sker [PS4]

Någonstans längs den walesiska kusten, tätt omringat av hav, skog och klippor ligger Sker Hotel. Det ligger i ett ödsligt och till synes folktomt område, vilket bekräftas när jag i huvudrollen som karaktären Thomas anländer efter en längre tids färd med tåg. Stationen jag anländer till är så gott som igenväxt och det är ett under att tåget ens stannade där, tänker jag.

Efter en kort promenad står jag snart på tröskeln till hotellet, en enorm byggnad som likt stationen ser ut att ha upplevt bättre dagar. Anläggningen ägs av min svärfar, och min fästmö har genom brev desperat bett mig att komma hit. Jag sväljer lite nervöst, och kliver ändå in.

Recension: Superliminal [PS4]

Likt ett japanskt rollspel vaknar huvudkaraktären i Superliminal upp utan något minne. Eller vaknar han egentligen upp? Frågorna är många redan från början och ju mer jag upptäcker av denna surrealistiska värld, desto mindre känns det som att jag förstår.

Och det ska visa sig att det är precis vad utvecklaren Pillow Castle vill uppnå. I denna bisarra upplevelse ställer sig ditt perspektiv till saker och ting på sin spets, rent bokstavligen.

Recension: Destroy All Humans! [PS4]

Att som människa spela ett spel som går ut på att utplåna mänskligheten är inte helt vanligt, i alla fall inte för undertecknad. Detta är dock mitt livsmål i rymdröjaren Destroy All Humans! där jag i rollen som den förbannade utomjordingen Crypto gör allt för att sätta käppar i hjulen för människorna.

Den här versionen av spelet är en ny och fräschare version av originalet som släpptes till bland annat Playstation 2 för lite drygt 15 år sedan, något som givetvis ses tydligt i såväl grafik som resterande attribut.

Recension: Fairy Tail [PS4]

Som många andra japanska rollspel, baserar sig Fairy Tail i en serietidning som har översatts till tecknad serie, och som i sin tur har tagit steget över till spelvärlden. Även om jag inte har kommit i kontakt med de fiktiva verken tidigare, verkar PlayStation 4-tolkningen hålla sig till dem, åtminstone enligt mina forskningar.

Berättelsen kretsar kring magikerna Lucy Heartfilia och Natsu Dragneel i deras äventyr att dels driva gillet Fairy Tail och dels den eviga strävan att nedgöra den elaka antagonisten Zeref som bara verkar vilja skapa kaos i världen.

Recension: Ultracore [PS4]

Att  moderna spel hämtar inspiration från äldre titlar är väldigt vanligt, framförallt när det kommer till estetisk design, men även till spelens upplägg. I det svenskproducerade run-and-gun-spelet Ultracore tas steget längre, men det har sin förklaring. Det skulle nämligen ha släppts redan 1994, men med en ny konsolgeneration på gång lades det på is, publiceringen blev inställd och spelet föll i glömska.

I många fall hade en modern spelutvecklare som fått ett sådant spel på halsen kanske tagit isär det, plockat ur alla godbitar, moderniserat det och släppt det som en retroinspirerad nyskapelse. Men så blev icke fallet med Ultracore.

Recension: Othercide [PS4]

Den eviga kampen mellan ont och gott är ett vanligt förekommande upplägg för många av de mest populära spelen, även om det i många fall blir uppmålat på subtila sätt. Othercide slösar dock inte någon tid på detta, utan kastar istället in dig i rollen som mänsklighetens sista hopp för att hindra allsköns demoner och dylikt att invadera vår värld.

Med hjälp av en handfull tappra soldater ställs du inför till synes omöjliga odds, och du kommer att misslyckas om och om igen. För Othercide slösar heller ingen tid på att ge dig som spelare någon form av mjukstart.

Recension: Ghost of Tsushima [PS4]

Det som brukar kallas den åttonde konsolgenerationen går mot sitt slut och Ghost of Tsushima har av många beskrivits som generationens svansång och sannolikt ett av de sista PlayStation 4-exklusiva spelen. I grund och botten är det ett actionäventyr med en hel del inslag av smygande, och det är nästan omöjligt att inte tänka på Assassin’s Creed-serien då likheterna bitvis är slående.

Det allra första intrycket jag får när jag startar spelet är hur magnifika och dramatiska miljöerna är. Redan under förtexterna rider jag genom en gul blomsteräng där varje blomma vajar i vinden. Ön Tsushima där berättelsen utspelar sig bjuder på japanska röda lönnträd med sakta fallande löv, täta bambuskogar, klippor och vattenfall och i norr finns snötäckta vidder. Sett till spelvärlden är det kanske det snyggaste spelet jag än så länge spelat.

Sida 8 av 110

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén