Glad Stockholmare på +40 som tycker livet är för kort för att inte ha roligt. Spenderar för mycket tid för mitt eget bästa på Football Manager och FIFA men är svag för episka actionspel och all form av rallyspel. Får emellanåt feeling och drar några platinum på rad innan jag dyker ner i mer FIFA och FM.
Indivisible är ett spel från Lab Zero Games i samma stil som Skullgirls. 2015 lanserade man en kampanj på Indiegogo för att finansiera spelet och nu fyra år senare får vi äntligen en chans att spela det.
Indivisible är ett actionrollspel som även har element från plattformsspel och fightingspel för att skapa något helt unik. All grafik är ritad för hand och Hiroki Kikuta, som bland annat komponerade musiken till Secret of Mana, står för tonerna även här.
Föregående generation av konsoler gav oss många fina och bra spel men jag undrar om något var så genuint älskat av sina fans som Ni no Kuni: Wrath of the White Witch. Med animerade sekvenser av Studio Ghibli och musik av Joe Hisaishi var det ett vackert spel att både se och lyssna på.
Detta, tillsammans med en hjärtevärmande historia, gjorde att det blev ett favoritspel för många fans av japanska rollspel. Om du missade det på Playstation 3 får du en ny chans nu när Bandai Namco ger ut Ni no Kuni: Wrath of the White Witch Remastered på Playstation 4.
NHLPA Hockey ’93 var det första sportspelet jag ägde från EA. Sedan har det genom åren blivit väldigt mycket NHL. Det är den serien jag spelat överlägset mest av under de senaste 25 åren. De senaste åren har det dock blivit mindre och mindre, mest för jag inte känt att jag har tiden och att spelet inte har utvecklats nämnvärt. Men så blev jag erbjuden att recensera NHL 20 och tänkte att det vore kul att se hur serien gått framåt.
2007 kom EA för alltid att ändra hur vi ser på hockeyspel i och med att man skill stick. Idag tycker de flesta att det är naturligt att kontrollera skridskorna med den vänstra analoga spaken och klubban med den högra. Jag skall dock erkänna att jag aldrig riktigt har blivit vän med detta sätt att kontrollera spelare. Det lite som att spela gitarr, det är lätt att fatta grunden och klara av några ackord men vill du bli bra och kunna spela en hel låt behöver du öva och öva. Och det kommer låta dåligt innan du får in snitsen.
Denna generation har haft många bra spel men ett av de mest oväntade för mig var Until Dawn (9/10). Jag trodde inte att ett skräckspel kunde vara så spännande och engagerade som det var, och när Supermassive Games förra året meddelade att de hade slagit ihop sig med Bandai Namco för att göra en skräckantologi såg jag fram emot mer av det goda. Nu har jag fått spela det första, Man of Medan.
Man of Medan bygger på vandringssägnen om det nederländska fartyget SS Ourang Medan som skall ha kapsejsat någonstans utanför Indonesien på 40-talet. Exakt vad som har hände är oklart då nyheter kring det hela går isär, och det finns till och med de som menar att båten aldrig har funnits medan andra menar att de hade något mystiskt i lasten. I denna tolkning följer vi fem personer som under en expedition råkar hamna på Man of Medan tillsammans men några pirater. Till en börjar handlar det om att fly ifrån piraterna men allteftersom du kommer djupare ner i båten börjar fler och fler övernaturliga fenomen dyka upp.
They Are Billions släpptes förra året på Steam Early Access och fick snabbt ett rykte. Titeln blev för många ett favoritspel att streama på grund av sin blandning av realtidsstrategi, utmanande svårighetsgrad och slumpgenererade banor.
Det hamnade snabbt högt på försäljningslistorna och nu när spelet officiellt är släppt har vi fått en version till PlayStation 4 också.
Fotboll är världens största sport och många följer det på daglig basis via klubblag eller landslag. Kanske inte så konstig då att EAs FIFA-titlar är spel som väcker starka känslor bland spelare. Och med FIFA 19 har det tyvärr varit mest negativa aspekter av spelet. När jag ser trailern till FIFA 20 känns det inte heller lovande inför framtiden.
Jag tycker att folk gnäller på FIFA varje år och aldrig verkar riktigt nöjda. Det är en del av spelet; du spelar online och vill vinna och när du förlorar är det alltid någon annans fel. Men i år känns det som att dessa klagomål har nått nya höjder. Missnöjet känns förknippat med två saker som jag ser som problemet med FIFA; FIFA Ultimate Team (FUT) och bristen på andra lägen i spelet.
Det nya svarta de senaste åren har varit att göra remasters på gamla spel. Konceptet att sälja titlarna en gång till i en utgåva med alla expansioner och med lite bättre grafik lockar fler och fler utgivare. Jag är personligen tudelad kring dessa återutgivningar. Visst är det kul att få spela en gammal klassiker på en ny maskin men problemet är också att det är en hel del gammal skåpmat som får nya utgåvor. Sniper Elite V2 Remastered faller i den senare kategorin.
Jag gillade både Sniper Elite 3 och framförallt Sniper Elite 4 (7/10) som var ett riktigt underhållande spel. Sniper Elite V2 var dock en annan historia. Det gjordes i en tid när spel som detta skulle vara i mer linjära banor och inte i öppna världar. Titeln utspelar sig i Berlin i slutet av andra världskriget, där du letar efter några tyska forskare som tagit fram tyskarnas raketprogram. Väl inne i Berlin tvingas du slåss mot både tyskar och ryssar i en jakt för att hitta forskarna först.
Tom Clancy’s the Division (8/10) blev en rejäl snackis när det presenterades på E3 2015 med en sjukt snygg regisserad trailer. När spelet kom ett år senare var det inte riktigt samma spel. Klassiskt Ubisoft-manér skulle man kunna säga. Men sedan hände något; utvecklaren Massive jobbade aktivt med spelet under året och produkten som erbjöds när slutdelarna nöttes, var betydligt bättre.
Nu påstår både Massive och Ubisoft att de har lärt sig sin läxa från förra gången och lovat att släppa ett betydligt bättre och mer välpolerat spel från början. Häng med till Washington D.C. och se om det stämmer.
Beat Cop är en nostalgitripp för alla oss som växte upp med Spanarna på Hill Street, Magnum PI och Miami Vice på 80-talet. Men räcker det med en kärleksfull hyllning för att bygga ett helt spel, eller tappar Beat Cop fart efter ett tag då nostalgin klingar av?
Du spelar David Kelly, en detektiv som blivit falsk anklagad för att ha stulit något från en senators hus. Nu är du degraderad till att patrullera gatorna och har bara 21 dagar på dig att lista ut vad som egentligen stals från senatorns hus och ta det tillbaka. Men det är lättare sagt än gjort då du måste lappa felparkerade bilar, hantera problem som butiksägare i området har samt tampas med både maffian och ett gäng som håller till i dina kvarter. Ingen har sagt att det ska vara enkelt att vara kvarterspolis i New York.
När vi tittar tillbaka på FPS-genren de sista tio åren finns det två spelserier om sticker ut från mängden. De vågar gå sin egen väg och inte följa samma gamla mall som spel som Call of Duty och Battlefield lagt grunden för. Dessa två serier är Borderlands och Metro.
Nu är det dags för Metro Exodus att knyta ihop den postapokalyptiska berättelsen och avsluta Metro-trilogin.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén