Simon är journalist och när han inte spelar Final Fantasy eller Puzzle Quest jobbar han mest med radio. Trots att han är PSbloggens representant i Göteborg är han långt ifrån bäst i redaktionen när det kommer till ordvitsar.
Det är inte några långa stunder som trollstaven får vila i Ziggurat. Fem våningar, tiotusen fiender och ett enda liv är receptet på det här hopkoket som smakar lika delar Doom och roguelike.
Som ung trollkarl slängs jag in i en labyrint där varje våning är slumpgenererad och befolkad av psykopatiska morötter, flygande dödskallar och syraspottande velociraptorer som lyckligtvis inte kan öppna dörrar. Så klart dör jag på första våningen. Så klart startar jag om och dör igen, svårt ska det vara.
Det första som slår mig med Devil May Cry: Definitive Edition är hur odräglig huvudpersonen Dante är. De har gjort allt för att få mig att stänga av; strippor, odräglig ungkarlslya och flamsiga b-filmstrick. Det är någon slags prepubertal önskedröm som spelas upp framför mina ögon.
Hur i hela världen kunde jag ge det här spelet toppbetyg när det kom? Svaret kommer så klart ganska omgående.
Med vattenslangen i högsta hugg trampar Flame Over in i Vitans spelbibliotek. Denna brandmannasimulator har lite slarvigt fått etiketten roguelike klistrad över sig, men bli inte bortskrämd för den sakens skull. Det här är inte Binding of Isaac eller något annat djävulssvårt, fundera istället på om du har lust att släcka en brand på bussen.
Tänk dig att du rusar fram genom en utomjordisk djungel. I buskarna lurar velociraptor-lika bestar och i träsken glider urtidskrokodiler stora som husvagnar fram under ytan, men värst av allt är ändå monstret du jagar. Och det gäller att fånga det snabbt, innan det blir ännu större och farligare.
Eller sätt dig in i den omvända situationen. På en klippavsats vässar du klorna och spanar ned mot de fyra jägarna som letar febrilt. Vad de inte vet är att det är en fälla. Så fort de når passagen nedanför dig kommer du att ta ett språng genom luften och slita dem i stycken.
Evolve bär på ett av de mest tilltalande flerspelarlägen jag stött på. Och när det känns så här, då levererar spelet fullt ut.
Det är dags att sparka igång 2015 och vi väljer att ta en titt på vad spelåret har att erbjuda. Först ut listar redaktionen sina mest efterlängtade titlar för det kommande året.
I ett sista ryck innan vi korkar upp champagnen är det dags att summera toppen av spelåret 2014! Redaktionen har tisslat, tasslat och slagit sina kloka ihop för att kora årets tio bästa PlayStation-titlar.
Vi fortsätter vår genomgång av spelåret 2014 och nu är det dags att dra igenom den lilla debutanthögen. I en bransch som präglas av uppföljare gäller det att sålla ordentligt för att hitta nya, fristående spel.
Varje år väljer några spelutvecklare att strunta helt i önskelistan, slå in paketet i tidningspapper och slänga kvittot. Nu på annandagen följer vi upp vår lista över Årets överraskningar 2014 för att istället ta itu med årets sämsta släpp, underligaste beslut och allra största besvikelser!
Nu när klapparna är upprivna, kylen fylld av rester från julbordet och året snart är över börjar vi på PSbloggen vår summering av 2014. Fram till nyårshelgen bjuder vi på dagliga topplistor – och utser så klart 2014 års allra bästa PlayStation-spel!
Men först ska vi ta en titt på de där klapparna som vi inte alls var förberedda på: årets överraskning från spelåret 2014.
Nytt år, nytt Call of Duty. Men den här upplagan kastar den moderna stridskosten åt sidan och siktar rätt in i framtiden. Förutom Call of Duty: Advanced Warfare finns det både gitarrsolon, zombier och fabler att tillgå.
En fullmatad spelvecka helt enkelt!
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén