Varje gång ett nytt spel i serien kommer på tal (ungefär tre gånger om året) brukar de vanligaste invändningarna vara att det är en serie som just kommer ut lite för ofta, med för lite, om någonting nytt. Med nästan exakt samma mekanik, nästan identisk grafik, ungefär samma handling, och en snarlik huvudfigur fast på en ny plats.
Därför blir det intressant redan på papperet när Assassin’s Creed Chronicles: China utspelas i två dimensioner, har en ganska annorlunda huvudfigur, och målas upp i en helt annan estetik med rätt annorlunda mekanik.