Författare: Redaktionen Sida 1 av 3

När ett spel med egennamnet Klaus som titel hamnar i spelmaskinen så kan jag inte undgå att förvänta mig tysk kvalitet och digital spritzeglockenwerkmechanik. Nu hamnade mina förutfattade meningar rejält fel, vilket säkert kan avläsas ur utvecklaren La Cosas namn.

KLAUS är en actionpusselplattformare med höga ambitioner i samtliga aspekter som ingår i en sådan. Det börjar visserligen inte särskilt originellt med det bekanta temat av att vakna upp med minnesförlust i en källare, men utvecklar sig sakta mot att bli en studie i att hitta sig själv. Fast för att det hela inte ska bli för metafysiskt så visualiseras detta också med upptäckten att du är en klon.

Läs mer

Likt ett gäng irländska segeryra smurfar skrålar folket i byn ut en ballad över hur kakor ätits och prinsessan har burits hem. För de uppskattar naturligtvis att hon inte gjort av med alla kalorier de kämpat så hårt för i denna avstickare till matningssimulatorn Fat Princess.

De tidigare spelen går ut på att som endera lag göda sin egen prinsessa till immobilitet och istället bära motståndarlagets förhoppningsvis nättare dito till din bas medan de försöker detsamma. Ett typiskt ”fånga flaggan”-upplägg fast med några extra skruvar med andra ord. Fat Princess Adventures antar istället formen av att som i de betydligt vanligare labyrintutforskarspelen samla uppgraderingar och med dessa bli alltmer effektiv på att fäkta till dig ännu mer.

Läs mer

Kommer Kelly hem till jul?

Jag är osäker, inte bara för att konversationen hon för med sin mamma antyder att hon när som helst kan få för sig att vända bilen, om det nu är möjligt på detta tvådimensionella plan. Att hon också just pratar konstant i telefonen under den rejält regniga nattfärden antyder lika mycket att resan kan sluta tvärt på vägen hem ändå. Dessutom är en orkan av den där klassningen som får jänkarna att barrikadera sig i missilkrisrummet under pappslöjdshusen på ingång.

Läs mer

”Din poncho är det enda som är speciellt med dig.” häver en av de många robotarna som befolkar den här världen ur sig till den lille kubformade äventyraren i titelrollen. Men stämmer då denna metainsprängda självinsikt att gimmicken ifråga är det enda som sticker ut här? Verket är enligt utvecklarna inspirerat av Megadrive-spel, och när det gäller retro är det kanske inte nyskapande som är det mest efterlängtade ändå.

Läs mer

Mobilspel är ofta ett skällsord bland de som helst spelar med fysiska knappar. Vad som väcker de negativa åsikterna om dem är förutom knappbristen vanligtvis att de släpps med låga eller inga kostnader för grundspelet då tanken är att istället fördela dessa på småavgifter i spelet, vilka då tenderar att bli än större totalt i slutänden. Det är dessutom ganska vanligt att skapelserna är relativt simpla och oinspirerade i jämförelse med vad vi kan uppleva på konsoler.

Pumped BMX är just ett mobilspel som överförts till en miljö som än så länge har högre krav på att spel ska vara kompletta och genomarbetade för att motivera sina lite högre grundpriser. Vid en första titt bland menyerna får jag, ovetande om originalets betalmodell, nog medge att det inte behöver skämmas för sig på den punkten. Det finns en rejäl mängd banor och inte en köpknapp i sikte här, och till och med några olika färger på hojarna och den ack så viktiga hjälmen.

Läs mer

Känner du till konceptet med det globala medvetandet?

Det är sannolikt att du gör det för att jag gör det. Kanske kände du redan till det för att du själv funderat på samma sak, och kanske gjorde du det för att du just då hade samma informationsdelar som de som först formulerade teorin?

Teorin om detta gemensamma medvetande är ett ganska flytande begrepp, med fler förklaringsmodeller och betydelser än exemplet ovan. Men oavsett vilken man tror på så är fenomenet observerbart i de  fall där ungefär samma sak uppfinns på flera platser på Jorden i princip samtidigt, när flera filmer med förväxta djur spelas in samtidigt. Eller för att ta ett exempel mer relevant för den här texten; när fler spel med övernaturliga toner, förankrade i vetenskap och sammanvävda med filosofiska funderingar dyker upp i en liten klunga. En tanke i tiden, nästan oundvikligt formad där förutsättningarna för den finns. Som ett mutagent virus i den kollektiva koden.

Läs mer

Redan när spelet börjar anar jag att Zombie Vikings inte kommer bli en upplevelse i min smak. Men det kan som bekant alltid bli värre. Handling som inleds med att Loke stjäler Odens öga är framförd i den slappaste formen av animation (morfande klippdockor) och ger vibbar från internetproduktioner, sorten som inte ens närmar sig samma tekniska nivå som Tjeckoslovakiska barnprogram från 1972.

Det kanske hade gått att uthärda om det inte vore för att spelet även förmedlar den där typiska extremamerikanska humor som oftast följer, med trötta enradare, ironiskt överartikulerad recitering och upprepningar. I lika vanlig ordning naturligtvis framförd av jobbiga skådisar med forcerade pillerreklamröster för att göra dem ännu några steg outhärdligare.

Läs mer

Orecenserbara Onechanbara, det var första tanken som dök på mig precis i början av spelet. Det såg ut som att jag hamnat i helvetet, eller i en Nintendo 64 (sak samma?). Därför verkade det rimligt att raskt dela ut ett omdöme därefter.

Men miljöerna tar sig lite efter den där första banans skärseld, och når sedan oftast ända upp till PlayStation 2. Efter att ha delat ut oräkneliga mängder attacker enligt de enkla grundkombinationerna som oftast består i väldiga mängder hamrande på endera av två knappar, var känningarna i tummen redan rätt påtagliga.

Läs mer

Befinner vi oss i ett dystopiskt framtida England lika blekt och utsålt som under järnåldern på nittonhundraåttiotalet? Jag antar det i alla fall. För allt som syns är nämligen Volume – en kulört värld som renderas i en serverhall i denna bleka framtid. Året är 2050-någonting och i egenskap av den självutnämnde revolutionsledaren Robert Locksley infiltrerar jag denna virtuella träningsanläggning för att underhålla tittarna … och kanske inspirera dem till verklig handling.

Läs mer