Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Kristoffer Nyrén Sida 3 av 7

Krille är en glad speltok från västkusten som älskar japanska galenskaper, samarbetskrävande partyspel och dåliga ordvitsar. Som nybliven far uppskattas spel som går att pausa, då det är väldigt tråkigt att belönas med en Game Over-skärm efter att ha varit duktig och bytt blöja på sin son.

Recension: Yakuza 6: The Song of Life [PS4]

Det är svårt att inte fatta tycke för Kazuma Kiryu. Yakuza-seriens huvudperson lyckas framstå som god och rättvis samtidigt som han har varit en av de högst uppsatta inom den japanska maffian. Bara det faktum att denna protagonist lämnat yakuzan bakom sig för att driva ett fridfullt barnhem talar för hur godhjärtad han egentligen är, även om han har lite väl lätt att hamna i bråk och kriminella verksamheter emellanåt.

Efter att ha avtjänat ett tre år långt fängelsestraff beger sig Kiryu hem för att träffa sin 19-åriga adoptivdotter Haruka, som tyvärr visar sig ha försvunnit spårlöst under tiden han spenderat bakom galler. Efter lite detektivarbete i Tokyo får vi snart den hemska nyheten att hon blivit påkörd av en bil och hamnat i koma, med den underliga detaljen att hon hittades med en liten bebis i famnen vid olycksplatsen – har Kiryu blivit morfar utan att veta om det?

Recension: Ni No Kuni II: Revenant Kingdom [PS4]

Det är fascinerande hur mycket uppbyggnaden av en värld kan göra för ett helt spel. Gång på gång hänförs jag av hur otroligt välgjort, häpnadsväckande vackert och fullständigt magiskt universumet i Ni No Kuni II: Revenant Kingdom är. Varje ny plats jag utforskar erbjuder något spännande och unikt i sin atmosfär, och hänför mig med charmiga bakgrundshistorier och lustiga karaktärer.

När jag besöker det vackra casinoriket Goldpaw myser jag som få; här lyser rislampor upp de trånga gatorna längs porlande bäckar i detta livliga nöjesdistrikt. Folket här är dock så förälskade i hasardspel att de tagit det hela lite väl långt, och avgör viktiga beslut såsom vad invånarna ska betala i skatt varje månad eller utgången på viktiga rättegångar med hjälp ett simpelt kast med tärning.

Recension: Digimon Story: Cyber Sleuth – Hacker’s Memory [PS4]

Att samla digitala monster har alltid tilltalat mig, även om det mest har skett i Pokémon- och Shin Megami Tensei-spelen. En annan serie som har hängt med sedan sent 90-tal är Digimon, som jag förvisso aldrig riktigt fastnade för när det begav sig. Men när avstickaren Digimon Story: Cyber Sleuth med detektivtema dök upp som från ingenstans för snart två år sedan gav jag serien en ny chans. Och jag gillade det!

Uppenbarligen verkar fler ha fastnat för spelet då det precis fick en uppföljare med tungvrickartiteln Digimon Story: Cyber Sleuth – Hacker’s Memory. Precis som i föregångaren utspelas merparten av äventyret i en virtuell värld som närmast kan liknas med en VR-variant av dagens sociala medier, fast där hackare löser dispyter genom att slåss mot varandra med digitala monster – så kallade ”Digimons”.

Recension: Steep: Road to the Olympics [PS4]

Det är snart dags för de olympiska vinterspelen i PyeongChang, vilket inte helt oväntat börjar avspeglas i vinterns spelutbud. Road to the Olympics är dock inte ett fristående spel, utan en massiv expansion till fjolårets Steep (7/10) för dig som ännu inte lagt pjäxorna på is, eller bara är sugen på lite toppar i vintersportspel.

Resan till Sydkorea tar vid i ett helt nytt karriärläge, där vi får följa vårt OS-hopp i en rad olika snowboardutmaningar med målet att kamma hem hela tre olympiska guldmedaljer. Träningen, som främst utspelar sig bland de japanska och sydkoreanska fjällen, består av lektioner och tävlingar på bräda vilka varvas med videointervjuer med tidigare vintersportsmedaljörer.

Recension: Planet of the Apes: Last Frontier [PS4]

Som ett litet sidospår till den senaste filmtrilogin om Apornas planet, kommer som från ingenstans ett tungt berättelsedrivet spel som skildrar mötet mellan smarta primater och skeptiska människor från ett annorlunda perspektiv. I karga landskap med ont om mat och resurser får vi följa intrigerna i ett läger med apor som utvecklat mänsklig intelligens, såväl som människornas stridigheter i en liten by ett stenkast därifrån. De svåra överlevnadsförhållandena tvingar sakta men säkert fram ett möte mellan de olika arterna som urartar i en kamp om överlevnad fylld med fördomar och missförstånd.

Upplägget påminner mycket om Telltales The Walking Dead-spel. Sättet som interna konflikter uppstår mellan karaktärer, trots att det finns ett mycket större hot där ute, efterapar exakt samma mall som zombiegenren följt i flera år. Men även spelmässigt är det en liknande upplevelse då det uteslutande är dialogval som för handlingen framåt.

Recension: Hidden Agenda [PS4]

Det är sällan jag upplever spel som riktigt spännande eller läskiga. Jag får aldrig samma pirriga känsla när jag spelar skräckspel som när jag ser på en välgjord psykologisk thriller, då jag vet att det bara är att starta om från senaste kontrollpunkt om jag dör. Visst kan en väldigt svår boss eller en lång flerspelarsession mot jämnt motstånd få mig riktigt nervös, men den där uppjagande skräckkänslan av att en hemsk mördare gömmer sig i skuggan infinner sig sällan i mina spelupplevelser. Sedan släpptes Heavy Rain.

Där kunde ett felaktigt val eller ett missat knapptryck resultera i att karaktären jag kontrollerade dog, men utan att berättelsen började om. Simpla misstag kunde leda till att viktiga karaktärer försvann helt ur handlingen, vilket i sig ökade risken för att mördaren skulle lyckas med sin hemska plan och vara på fri fot i slutet av spelet. Jag satt som på nålar hela resan då jag visste att allt hängde på mig, och det fanns inget sätt att backa tiden för att reparera fatala misstag.

Recension: Knowledge is Power [PS4]

En spelserie som jag har saknat väldigt mycket på senare år är frågesportskalaset Buzz. Hur denna fantastiskt simpla, men oerhört underhållande quizshow bara försvann för flera år sedan är för mig helt obegripligt, och inget annat frågesportsspel har hittills nått upp till samma härliga nivå där usel humor och snabbt uppradade frågor löst av varandra i ett välavvägt tempo. The Jackbox Party Pack kom förvisso nära, men jag trivs bäst med frågesport på svenska, vilket inte finns att tillgå där.

Knowledge is Power kom därför som en väldigt lovande överraskning. Estetiken och humorn påminner en hel del om Buzz och allt är på svenska. Att använda mobiltelefoner och surfplattor istället för plastiga specialkontroller är mycket smidigare och ligger helt rätt i tiden. Dessutom erbjuds roliga svarsvarianter på de mobila enheterna där vi exempelvis får sortera ord i sant eller falskt-högar på så kort tid som möjligt.

Recension: SingStar Celebration [PS4]

Flera år efter att Wii U floppade och trenden med att använda flera skärmar till ett och samma spel har dött ut, hoppar Sony på idén med att använda mobiltelefoner och surfplattor som kontroller till PlayStation 4-spel igen. Denna gång kallar de den utökade skärmupplevelsen för PlayLink, vilket inleddes med frågespelet That’s You (7/10) i somras som har följts upp med spel i olika genrer under hösten.

Inte helt oväntat dök även ett nytt SingStar-spel upp med den nya etiketten PlayLink. I denna spelserie har det nämligen gått att använda sin mobila enhet som mikrofon ända sedan 2014 när serien gjorde debut på PlayStation 4.

Recension: Knack 2 [PS4]

Det är trevligt när spelutvecklare lyssnar på kritik och använder den för att bjuda på betydligt bättre upplevelser i eventuella uppföljare till hårt kritiserade titlar. Japan Studio hade minst sagt en knackig start med spelserien Knack i samband med lanseringen av PlayStation 4. Men efter att ha lyssnat på vad spelarna avskydde i originalet har de verkligen lyckats göra ett avsevärt mycket bättre spel i och med uppföljaren.

Knack 2 lider förvisso fortfarande av en hel del problem. Exempelvis är berättelsen fortfarande hyfsat ointressant och karaktärsdesignen direkt vedervärdig. Se bara på hur huvudkaraktären Knack ser ut – en illa sammansatt grushög som på något outgrundligt sätt lyckats ta sig igenom två hela spelutvecklingscykler utan att någon individ med smak har dragit i nödbromsen.

Månadens fråga: Vill du se en PlayStation Mini?

Den klart största spelnyheten förra veckan var när Nintendo utannonserade SNES Mini. Denna nostalgitripp ser ut precis som den klassiska 16-bitarskonsolen i miniatyrformat och kommer låta dig spela 20 klassiska (och ett nytt) Super Nintendo-spel på moderna teveapparater utan krångel.

Efterfrågan var minst sagt enorm. Då 8-bitarsvarianten NES Mini inte hann tillverkas i närheten av så många exemplar som det fanns efterfrågan på, kom det inte som någon överraskning att texten ”fullbokad” prydde de flesta återförsäljares hemsidor bara ett par timmar efter att superminikonsolen utannonserats.

Den naturliga följdfrågan blir givetvis om du skulle vilja se en liknande variant av den första PlayStation-konsolen, samt vilka klassiska PSOne-titlar som skulle ingå. Berätta vilka fyra spel du skulle kämpa hårdast för att få med i ett möte med Sony i deras val av titlar som ska ingå i ett PlayStation Mini.

Sida 3 av 7

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén