Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Jonny Lindmark Sida 5 av 8

Före detta högstadienörd som växte upp....och förblev en nörd, fast nu i form av en kulturnisse som är nyfiken på det mesta. Detta intresse uttrycks bland annat genom en alldeles för stor film-, spel-, skiv- och brädspelssamling som får besökare att sucka av lika delar fascination och bestörtning. Uppskattar alla sorters spel men har ett hjärta som bultar extra hårt (höhö) för skräckspel.

Recension: Overpass [PS4]

Overpass är den där sortens spel som jag så gärna vill bli förälskad i direkt. Jag har nämligen en svag sida för spel där jag får framföra krockvänliga fordon på halsbrytande nivåer. Man kan alltså lugnt säga att mången fordon har lidit sina slutgiltiga öden i min kontroll genom åren.

I det här fallet fungerar dock saker lite annorlunda i Overpass. Det är nämligen inte renodlad racing från punkt A till punkt B som gäller, utan som titeln avslöjar är det mer en fråga om att färdas över hinderbanor av olika slag. Det är en intressant idé som får mig att drömma mig tillbaka till spel i stil med Trials-serien, som har givit mig mycket nöje genom åren. Här skippas dock komisk framtoning till förmån för ett lite mer häftigt och seriöst utseende.

Recension: Two Point Hospital [PS4]

Så här i sjukdomstider känns ett spel som Two Point Hospital konstigt nog lite extra relevant på något sätt. Inte nog med att de årliga förkylningarna och influensavågorna frodas bland det svenska folket, nu står även det globala otyget covid-19 och knackar på ytterdörren. Som tur är hanteras inte såpass allvarliga sjukdomar i Two Point Hospital utan här står snarare sjuk humor av den bra sorten i fokus.

När spelet utannonserades för några år sedan sades det vara en spirituell uppföljare till den gamla klassikern Theme Hospital från 1997, något som är klart tydligt i både tema och upplägg såväl som humor. Two Point Hospital går likt sin förebild ut på att bygga och sköta vårdinrättningar. Till en början är det mindre anläggningar i stil med vårdcentraler men allt eftersom expanderar ägorna till att omfatta även större sjukhus.

Recension: Underhero [PS4]

Kan vem som helst bli en hjälte? Ja, i Underhero får en av de mest osannolika individerna axla rollen efter en lika oväntad incident. Plötsligt är jag inte längre storskurkens hantlangare, utan en undercover-hjälte med lika delar tafatthet som okunskap. Det är en intressant start som får mig att dra på smilbanden nästan direkt.

Underhero går nog lättast att beskriva som ett plattformsspel med rollspelsinslag och udda humor. Det är en intressant kombination som trots att den har gjorts tidigare fortfarande känns fräsch och intressant. Framförallt humorn sitter extra bra och gör sig konstant påmind både i strider, nivåer och manus.

Recension: Dreams [PS4]

Dreams är en udda men praktfull fågel i den djungel av spel som finns till PS4. Att beskriva titeln som ett spel är egentligen lite missvisande eftersom man då undanhåller dess huvudsakliga syfte; att skapa. En stor del av Dreams är nämligen att det är en plattform som lyfter fram pedagogiska verktyg, social interaktion och inspiration för att låta dig skapa och utforska både dina egna och andras äventyr.

I det moderna samhället har spelskapandet gått utanför de ramar och förhållningsregler det följde förr och har på många vis blivit mer folkligt. Mängden spel som är gjorda av enstaka privatpersoner hemma på kammaren är många, men precis som tidigare så har dessa skapare troligtvis haft någorlunda erfarenhet av programmering och teknik, vilket tveklöst är till stor nytta i skapandet.

Recension: Arc of Alchemist [PS4]

Gillar du stadsplanering, udda klädstilar och trevliga promenader i naturen? Då är Arc of Alchemist kanske något för dig!

I den här berättelsen agerar du ledare för ett färgglatt gäng äventyrare, fast beslutna att göra något åt den allt mer torrlagda världen de lever i. Forna krig och misskötsel av planetens resurser har lämnat de nuvarande människorna i en situation där grupperingar och konkurrens frodas, något som blir mycket att bita i om man vill ställa allt till rätta.

Recension: Dragon Ball Z: Kakarot [PS4]

Dragon Ball är ett fenomen som de flesta troligtvis har sprungit på någon under sitt utforskande av den populärkulturella världen. Själv stötte jag på de ursprungliga mangapocketarna på biblioteket på mellanstadiet. Utöver mangan finns det tv-serier, skivor, tv-spel m.m. som alla förtäljer berättelsen om den lilla kampsportaren Son Goku och hans vänner.

Dragon Ball Z: Kakarot är i motsats till många av de andra spelen inte ett renodlat slagsmålsspel utan mer av en berättelsedriven historia med inslag av rollspel, öppna världar och ja, storslagna dueller såklart, för det utgör faktiskt en stor del av berättelsen.

Recension: Music Driver [PS4]

När jag hör titeln Music Racer fastnar tankarna nästan direkt på just de två orden, musik och racing; en kombination som i mina öron låter väldigt intressant. Jag har erfarit min beskärda del av musikspel genom åren; allt från Parappa the Rapper, Singstar, otaliga Guitar Hero och till och med en gnutta Rocksmith. Men musik och racing sammanvävt på det här viset, det är nytt för mig.

Kortfattat går spelet ut på att framföra ett fordon längs olika nivåer ackompanjerade av diverse musikstycken. Nivåerna är utformade som vägar vilka är uppdelade i olika fält; fordonets körbanor. Allt eftersom jag kör dyker det upp vita former i de olika körfälten och tanken är att jag ska köra in i dem för att få poäng. Ibland dyker det upp pelare, statyer och annat skrot i körfälten. Kör jag in i dem får jag minuspoäng, vilket gör att det tar längre tid för mig att låsa upp nya fordon och nivåer.

Krönika: När skräcken tar kontroll

Det sägs att 2020 är ett lovande år för skräckspel, och med titlar som Dying Light 2, Ghostwire Tokyo, Little Nightmares 2, Resident Evil 3 och The Outlast Trials kan vi nog lugnt säga att det finns potential. Skräckteman i spel är populärt och uttrycker sig därför i många olika spelgenrer utan att det nödvändigtvis alltid är ett rysningsframkallande monster i stil med Outlast eller Resident Evil 7 (9/10).

Recension: Untitled Goose Game [PS4]

Untitled Goose Game har varit lite av en bubblare på nätet under en ganska lång tid. Det har kommit upp till ytan då och då, lockat fram nyfikna blickar, skratt och fascination och sedan försvunnit lika fort. Många har nog förundrats över att ett spel med en så enkel idé har verkat så lovande, men det är inte helt ovanligt att de enklaste idéerna kan vara bland de mest effektiva. Men vad handlar egentligen Untitled Goose Game om då?

Till att börja med kan jag berätta att det är lika skrattframkallande som det är lättsamt. Du är en till synes helt vanlig gås, fast med ett ovanligt stort intresse för att terrorisera din omgivning. När jag säger vanlig gås så menar jag det näst intill bokstavligen. Du har nämligen inga specialförmågor, ingen direkt utrustning och ingen dedikerad hjälp i din framfart. Vad du har att tillgå är din näbb, din långa hals, dina vingar och din ovanligt starka nyfikenhet till hjälp. Men med hjälp av dem kan du komma långt.

Recension: Neverwinter Nights: Enhanced Edition [PS4]

Utvecklarna Beamdog gillar att polera gamla spel med temat Dungeons & Dragons. Själv gillar jag att testa spelen, och det har blivit många av dem den senaste tiden. Nyligen recenserade jag Planescape: Torment (7/10) och Icewind Dale (7/10), två gamla klassiker från det magiska sekelskiftet. Den här gången har jag spelat Neverwinter Nights: Enhanced Edition, från 2002, och gissa om det har hänt saker sedan de två föregångarna släpptes.

I Neverwinter Nights har den isometriska kameran bytts ut mot en tredjepersonsvy och med den smått polerade grafiken kan jag stundvis nästan tro att jag spelar Demon’s Souls. Precis som sina föregångare grundar sig spelet i rollspelandets värld, men upplägget känns tydligare och enklare att greppa.

Sida 5 av 8

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén