Författare: Jonny Lindmark Sida 4 av 8

Det är svårt för mig att inte jämföra spelserien Saints Row med Grand Theft Auto. Att beskriva Saints Row som Grand Theft Autos galna kusin är nog inte långt från sanningen. De är lika både till utseendet och spelstilen, men skenet bedrar. Saints Row har, som antyds ovan, en något vildare twist på det hela som har bidragit till att ge spelen en helt egen fanskara och kraften att stå på egna ben.

Det populära Saints Row the Third som ursprungligen släpptes redan 2011 har nu putsats och polerats ordentligt till en rykande het nyversion där det mesta har uppgraderats till dagens standard. Precis som i de tidigare spelen i serien kretsar handlingen kring gängkrig mellan olika fraktioner där målet är att spelarens gäng ska få överhanden. I det här fallet har min gruppering 3rd Street Saints hamnat på kant med ett stort brottssyndikat vilket har skruvat upp tonläget ytterligare.

Läs mer

Super Mega Baseball 3 är, som namnet kanske antyder, ett sportspel som verkligen vill ge ett intryck av både humor och maffighet. Innan jag gav mig på projektet var jag själv pinsamt okunnig om hur sporten baseball går till, men jag tycker om att prova spelgenrer som är okända för mig. Det kan ju omöjligen vara mer komplicerat än andra amerikanska sporter, som exempelvis amerikansk fotboll, resonerade jag och tänkte på alla matcher med Blood Bowl jag har spelat genom åren.

Jag ska inte sticka under stol med att mina första matcher i Super Mega Baseball 3 var aningen kaosartade. För trots ett någorlunda hjälpsamt introduktionsprogram kan sporten uppfattas som aningen klurig om man inte har koll på alla relevanta begrepp och så sen tidigare.

Läs mer

Rovdjuret, eller den ”fula jäveln” som Arnold Schwarzenegger kallar den i filmen Predator, har blivit något av en ikon när det kommer till populärkulturens alla skurkkaraktärer. Den och rasen den tillhör har återkommit i mängder av filmer och spel genom åren, men det var ett tag sen den tog upp lika mycket rampljus i ett spel som den gör i Predator: Hunting Grounds.

Man skulle indirekt kunna säga att spelet både är en tematisk, såväl som spelmässig, uppföljare till Illfonics underground hit Friday the 13th – the game (8/10) där en grupp spelare tillsammans ska samarbeta för att undfly en ensam motspelare som agerar rollen som en betydligt starkare antagonist. Det är ett intressant upplägg som för det mesta är väldigt lovande, förutsatt att man lyckas undvika de i mina ögon många farthinder som just det upplägget kan dras med.

Läs mer

Att beskriva handlingen i My Friend Pedro är lite som att trilla ner i kaninhålet till Underlandet, en plats där ordet ”konstigt” agerar röd tråd. Med ”konstigt” menar jag dock inget negativt i det här fallet, utan snarare något som väcker nyfikenhet och intresse.

Min karaktär vaknar upp i ett unket källarutrymme som snart visar sig vara en restaurangs matkällare. Utifrån hörs arga röster som kommer fram till att jag ska ”förberedas” för att hamna på någons tallrik. Det ser illa ut för min huvudkaraktär, men plötsligt har jag sällskap. Det är bananen Pedro som glatt erbjuder sig att hjälpa mig ur knipan. Konstigt var ordet.

Läs mer

Dandara: Trials of Fear är ett starkt exempel på hur man kan ta en gammal och relativt uttjatad genre, krydda den på ett annorlunda sätt och på så vis få fram ett spännande resultat som fortfarande har kvar genrens kärndrag och samtidigt kommer med något nytt. Spelet är nämligen inte ett renodlat Metroidvania som man vid första anblick kan tro utan verkar även ha influerats av spel inom ”bullet hell”-genren.

Handlingen i spelet är för diffus och drömlik för att kunna redogöra för på ett adekvat sätt men kort sagt ska du i rollen som hjältinnan Dandara utforska en labyrintliknande värld i jakt på dess räddning. Världen breder ut sig rum för rum i klassisk Metroidvania-stil men det som skiljer den från andra titlar inom genren är sättet du utforskar den på. Dandara spatserar, klättrar och småhoppar nämligen inte genom rummen som en vanlig hjältinna. Hon har gravitationen på sin sida och tar stora språng mellan golv, väggar och tak på ett sätt som skulle imponera på självaste Spindelmannen.

Läs mer

Doom-serien har sedan länge varit en koloss till kulturfenomen och lever tack vare sina många fans och högkvalitativa spel vidare från spelgeneration till spelgeneration. 2016 kom Doom (8/10), som många såg som nystarten på serien efter ett längre uppehåll. Fyra år har gått sedan dess och nu har äntligen uppföljaren med det mäktiga namnet Doom Eternal släppts med buller och bång.

Läs mer

Element Space är den där typen av spel som siktar ganska högt, fast på ett diskret och lite blygsamt sätt. Det kikar beundransfyllt på giganter likt Mass Effect och XCOM, drömmer om att göra liknande stordåd och tar det vågade språnget i att bli något liknande, fast på lite mindre skala då så klart.

Spelet utspelar sig i ett universum där en skurkaktig organisation har fått för sig att de ska sätta käppar i hjulen för en stundande allians och fredsplan mellan olika planeter och nationer. De drar sig heller inte för att använda en arsenal av inte fullt så rumsrena planer och strategier, något som får mig att frenetiskt pendla mellan olika planeter för att sätta stopp för politiska kuppförsök, bankrån, terrorattacker med mera.

Läs mer

Att spela är att leva sig in i en alternativ verklighet. För de flesta är det ett lättsamt nöje som får oss att slappna av efter en hård arbetsdag, underhålla oss när vi är uttråkade eller involvera våra vänner när de är på besök. Nioh-serien tyr sig inte helt till någon av de kategoriseringarna utan är till nittio procent ute efter att plåga dig tills du ger upp eller triumferar.

Likt sina spirituella syskon i Souls-serien riktar sig Nioh-spelen mot en målgrupp som gillar utmaning, och så är det även i det här fallet. Nioh 2 är, likt sin föregångare, ett äventyr som kretsar kring japansk mytologi i en feudaljapansk kontext; en kombination av inspirationskällor som blir en välfylld brunn att hämta material ifrån. Efter att ha skapat min karaktär, valt startutrustning och övat lite på kontrollerna ger jag mig således ut i den japanska natten.

Läs mer