Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Jesper Pettersson Sida 9 av 30

Uppsalabo som jobbar med IT-säkerhet. Slukar spel i alla former, och har haft det som den största hobbyn i över 30 år. Min första konsol var Philips G7000 som hade 64 bytes RAM. Föredrar actionäventyr med rollspelselement. Förutom spel blir det en hel del TV-serier, serietidningar och Brynäs-matcher i hockey.

Recension: Code Vein [PS4]

Code Vein har från början beskrivits som en manga-version av Dark Souls med vampyrer. Trots en kraftig försening och en rejäl omdesign av stridssystemet så håller den beskrivningen fortfarande. Hela grundupplägget med stora banor och noggrant utplacerade fiender som kommer tillbaka när du vilar vid en kontrollpunkt är bara några av likheterna, och på gott och ont är det väldigt tydligt var inspirationen kommer ifrån.

Spelet börjar med en otroligt maffig karaktärsgenerator som erbjuder en uppsjö av olika kosmetiska val, men dessa påverkar varken utrustningen eller dina färdigheter. Du vaknar sedan upp illa däran och med minnesförlust och får snart reda på att du är en revenant – en vampyr.

Recension: The Sojourn [PS4]

Jag har alltid varit svag för pusselspel, allrahelst om de kommer paketerade med en bra berättelse. The Sojourn är ett spel i förstaperson med fysiska gåtor baserade på ljus och mörker. I sina bästa stunder får det mig att tänka på Portal och The Talos Principle, men banorna i The Sojourn kräver inte lika mycket finlir utan mer rått tankearbete.

Spelet tar sin början i en trasig värld där du leds framåt av irrbloss som reparerar delar av omgivningen så att du kan komma vidare. De tidiga banorna känns i vanlig ordning ganska enkla och handlar mest om att klämma och känna på de olika mekanikerna som introduceras.

Månadens höjdpunkter [Oktober 2019]

Höstmörkret kryper över oss och alla spelare som påstår att de bara spelar på vinterhalvåret, ökar våldsamt antalet speltimmar varje vecka. Förutom den förväntade Halloween-rean, brukar oktober ses som startskottet på julhandeln och spelen som släpps under månaden kommer definitivt att vara med och slåss om tomtepengarna.

Månaden bjuder på en salig blandning av återutgivningar, remasters, uppföljare och nya spel. Vad sägs till exempel om ett färgglatt pusselspel med Jet Set Radio som inspirationskälla eller ett rollspel från skaparna av Fallout? Dessa överskuggas dock av uppföljaren som jag har väntat på i två och ett halvt år sedan jag la ifrån mig den andra delen.

Recension: GreedFall [PS4]

Rollspel från väst har på senare år dominerats av Fallout-, Elder Scrolls- och Witcher-serierna och GreedFall känns för mig som en vitaminkick i genren. Det är den franska studion Spiders som ligger bakom spelet och för mig är det nästan obegripligt hur en utvecklare med lite över 20 anställda kan producera ett så här omfattande spel.

GreedFall utspelas i en fiktiv barockperiod där stormakterna koloniserar för fullt. Paradisön Teer Fradee har nyligen upptäckts och självklart har de stora faktionerna skaffat sig fotfäste. Du axlar rollen som en diplomat för köpmännens församling och medlar och lierar dig med de andra. Det finns också en urbefolkning på ön som lever unisont med naturen och öns unika flora och fauna.

Recension: Remnant: From the Ashes [PS4]

Det har gått inflation i termen Soulslike och så fort ett spel är lite svårare än genomsnittet så åker termen fram. Remnant: From the Ashes förtjänar dock den genretillhörigheten då spelupplägget delar många likheter med Dark Souls. I grund och botten skiljer det sig dock då Remnant är en tredjepersonsskjutare med olika typer av skjutvapen. 

När spelet börjar, skapar du i vanlig ordning en protagonist och väljer bland tre olika sorters startutrustning. Valet påverkar endast det din karaktär har med sig från början och du kan enkelt få tag på de andra arketypernas vapen, rustning och vapenmodifierare om du vill blanda.

Du är en människa i vår värld, men den har invaderats av en växtbaserad livsform som kallas The Root. Du har tagits omhand av en liten grupp överlevare som bor i en bunker och omständigheterna gör att ni kommer överens om att hjälpa varandra.

Månadens höjdpunkter [September 2019]

Tomas Ledin sjöng att sommaren är kort och även om det kan hända att vi får lite brittsommar så är höstens första månad här och med den höjs pulsen på spelbranschen rejält. Sommartorkan är som bortblåst och nu radar storspelen upp sig för att vara med och slåss om dina pengar och försöka vara konkurrenskraftiga inför den ack så viktiga julhandeln.

Månaden bjuder på en salig blandning av helt nya spel, uppföljare och återutgivningar. Oavsett om du hungrar efter årets upplaga av sportspelen eller något maffigt äventyrsspel borde din hunger med andra ord kunna stillas.

Recension: Wargroove [PS4]

När det kommer till turordningsbaserade strategispel är det många som helt befogat har rosenskrimrande minnen av Advance Wars som släpptes redan 2002 till Gameboy Advance. Flertalet studior har sedan dess försökt att återskapa magin från spelet utan att lyckas. Wargroove bryter dock den trenden och lyckas hos mig frammana både glädjeyttringar och desperation.

I kampanjläget bjuds jag på en berättelse som följer en standardmall som ändå är fullt adekvat för ändamålet. Mitt kungarike är under anfall från en odöd armé och jag tvingas fly och hitta bundsförvanter. Även om den grundläggande spelmekaniken är lika, så lyckas kampanjuppdragen bjuda på tillräckligt stor variation för att undvika att falla i repetitionsfällan.

Recension: Rad [PS4]

”Med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad!” sa Socker-Conny och om du byter ut röret mot ett högteknologiskt slagträ så skulle det kunna vara något som huvudpersonen i Rad skulle säga. Jorden gick helt väntat under, men mänskligheten lyckades ändå överleva på något sätt och började återhämta sig. Då gick jorden aningen oväntat under en gång till.

Du spelar en tonåring som ställer upp som frivillig för att försöka rädda byn med överlevare. Byäldsten ger dig slagträt och en förmåga att omvandla radioaktiviteten utanför till mutationer som hjälper dig på vägen. Slagträt hittar alltid tillbaka till byn när du dör och det verkar finnas en outtömlig källa av frivilliga ungdomar.

Recension: Solo: Islands of the Heart [PS4]

Detta gulliga pusselspel säger sig handla om kärlek och tvåsamhet och ska erbjuda en inre resa på hur du ser på dessa företeelser. Tyvärr tycker jag inte att spelet håller riktigt vad det lovar och komponenterna skär sig mer än de gifter sig.

Till en början tycker jag att spelet känns spännande och berättelsedelen är oväntat inkluderande med val som icke-binär tillhörighet och där du kan specificera vilket eller vilka kön du är intresserad av.

Jespers platinautmaning

När redaktionen sammanställde årslistorna i slutet av förra året fick jag reda på att några av oss förde logg över avklarade spel. Jag bestämde mig snabbt för att göra det för 2019 och började fundera på kriterierna för att ha klarat ett spel. Att jag har sett eftertexterna? Att sparfilen säger 100%? Att jag tagit platinatrofén?

Det slutade med att jag har två listor; en för spel där jag har sett eftertexterna och en där jag tagit platinatrofén. Jag har länge varit troféjägare, men aldrig prioriterat den typen av spelande och ville dessutom utmana mig själv och satte därför ett mål. Jag skulle ta 52 platinatroféer under 2019 och hålla ett genomsnitt på en i veckan.

Sida 9 av 30

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén