Uppsalabo som jobbar med IT-säkerhet. Slukar spel i alla former, och har haft det som den största hobbyn i över 30 år. Min första konsol var Philips G7000 som hade 64 bytes RAM. Föredrar actionäventyr med rollspelselement. Förutom spel blir det en hel del TV-serier, serietidningar och Brynäs-matcher i hockey.
Vi är redan halvvägs genom oktober och mörkret kommer krypande allt tidigare om dagarna. En ny spelgeneration befinner sig bara en månad bort och nyheterna haglar tätt kring släpptitlar, gränssnitt och isärplockande av hårdvaran.
Under veckan har du kunnat läsa om Star Wars: Squadrons (7/10) som Martin har testat. Kanske spelar du det och oavsett så får du gärna kommentera och dela med dig av dina spelplaner.
Sedan SingStar sakta dött ut och servrarna släckts, har andra serier tagit dess plats för partysugna spelare som vill ta ton. Let’s Sing-serien har släppt nya spel regelbundet under de senaste åren och nu har det blivit dags för Let’s Sing Queen att äntra scenen.
En kritik jag har haft mot serien tidigare är att utvecklarna har varit lite fega och gjort dem till karbonkopior av inspirationskällan, men den här gången har de släppt tyglarna och gjort en spännande remix av upplägget.
Hösten rasar fram och vi har nått den tid på året då spelsläppen haglar tätt för att vara med och slåss om julklappspengarna. Kanske har du redan hittat några favoriter bland månadens spelsläpp då redan denna första helg bjuder på några storspel?
Kanske spelar du återutgivningen av actionklassikern Mafia: Definitive Edition (9/10) eller samarbetsspelet Unrailed! (8/10)?
Hösten är här och med den ökar antalet spelsläpp. Sett till månadens och senaste tidens utbud anar jag en trend med ett stort antal skräckspel. Vi är även inne i perioden där årets utgåvor av sportspelen prånglas ut.
Det är också den sista månaden innan nästa konsolgeneration och PlayStation 5 ser dagens ljus. Sett till titlarna har jag valt ut två fjärdedelar, men vi pratar inte matematik. Det är en oväntat stark månad och det var inte helt lätt att välja ut tre höjdpunkter och jag hade utan problem kunnat lista fler spel som jag är intresserad av.
Om någon nämner skuggteater så tänker jag osökt på tjeckisk barnfilm som gick på TV i min barndom. Projection: First Light har anammat den konststilen och karaktärerna är skuggor av pappfigurer med styrpinnar och allt. Berättelsen är helt stum och får mig att tänka på ännu en konstform; pantomim.
Spelet är ett plattformspusselspel med en liten flicka i huvudrollen. Efter en rad dåliga beslut och olyckshändelser får hon utegångsförbud och förvisas till sitt rum. Där hittar hon dock en hemlig gång. Hon rymmer och efter att ha fångat en fjäril får hon en följeslagare i form av en ljuskälla. Berättelsen påminner en del om Till Vildingarnas Land av Maurice Sendak, men når aldrig den kvalitetsnivån.
När jag såg trailer och förhandstexter om Tamarin blev jag omedelbart sugen att spela det. Det känns lite som att genren med tredimensionella plattformsspel är på uppgång och det är kanske på grund av detta som besvikelsens sting blev extra smärtsamt denna gång. Skulle jag beskriva Tamarin med ett ord skulle jag kalla det oinspirerat, men låt mig återkomma till det.
Direkt när jag börjar spela slår det mig hur öde och livlösa miljöerna är. Det finns färgklickar, men hela världen känns syntetisk och lite steril. På fabriksbanorna gör det mindre, men när jag springer runt på gröna ängar och gräsbeklädda kullar förväntar jag mig betydligt mer.
Att recensera Marvel’s Avengers är ingen lätt uppgift då det i praktiken handlar om två separata spel med en del överlapp. Den första halvan är en berättelsedriven enspelarkampanj och den andra är en online-del som påminner om titlar som Star Wars: Battlefront (7/10), Destiny (8/10) och Tom Clancy’s The Division 2 (8/10).
Berättelsen tar sin början med ett stort firande av Avengers, vilket urartar rejält och splittrar superhjältegruppen. Efter det hoppar berättelsen fem år framåt där världen ser annorlunda ut efter att San Francisco har förstörts och många av offren har utvecklat krafter. Organisationen AIM har tagit över resurserna från Stark Industries och SHIELD och ser på ytan ut att jobba med hotet från Inhumans.
En del pusselspel har förmågan att få mig att sitta och stirra och fundera över en lösning i flera minuter. Active Neurons 2 tillhör definitivt den skaran och jag har tvingats tänka både bak-och-fram och in-och-ut för att förstå några av lösningarna.
Premissen är ganska enkel. Du kontrollerar en kvadrat som glider i en labyrint tills den slår i ett hinder. Under spelets gång introduceras fler och fler ytterligare moment som hinder som dödar dig eller som kan stoppa dig en gång innan de försvinner.
1980-talsnostalgi är inget nytt fenomen, men många av oss som växte upp på 80-talet har nått en ålder där det både är roligt och kusligt att minnas tillbaka. Wintermoor Tactics Club handlar om en rollspelsklubb på en internatskola som spelar papper-och-pennarollspelet Curses & Catacombs. Det är ganska uppenbart vad de egentligen anspelar på, men jag antar att licensen hade varit för dyr.
Klubben består till en början av tre entusiaster och du axlar rollen som Alicia, vars rollfigur är en magiker och i verkligheten visar hon sig vara en riktig diplomat. Rektorn på skolan utlyser en snöbollsturnering där klubbarna ska mötas och där de förlorande klubbarna omedelbart måste avvecklas. Ganska snart inser medlemmarna i taktikklubben att deras färdigheter med att flytta figurer på ett rutnät går att applicera på snöbollskrig och bollen är i rullning.
På grund av den rådande pandemin ser ju spelmässorna lite annorlunda ut i år. Gamescom är i år helt virtuell och det innebär att spelbolagen bjuder in till videokonferenser och presenterar sina spel över nätet istället.
Jag deltog i en presentation av spelen som Nippon Ichi Software America, eller NISA, kommer att släppa under resten av 2020 och 2021.
Efter en presentation av spelen bjöd de på lite livestreamat spelande där jag fick se några av spelen i action. Jag tänkte kort presentera spelen som kommer att dyka upp på PlayStation 4 framöver.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén