Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Fredrik Johansson Sida 4 av 10

Fredrik är inte en AI stående i en serverhall i Brunkeberg, men ser fram emot att vara konstant uppkopplad mot internet via ett wifi-implantat när tekniken släpps. Kärleken till rollspel började med Pool of Radiance till Commodore 64 och slutade aldrig riktigt. Hävdar bestämt att William Gibson borde utnämnas till profet.

Recension: Sunless Sea: Zubmariner Edition [PS4]

Det sägs att London flyttades ner i underjorden av en stor svärm fladdermöss för ett par årtionden sedan, men ingen vet riktigt hur eller varför. Hur det än må vara så befinner sig staden nu vid kanten av Unterzee, en underjordisk sjö lika stor som Europa. Det ryktas även om att andra städer finns därute på havet, men det lurar faror ute till sjöss, och endast de modigaste seglarna vågar sig ut på längre resor.

I Sunless Sea: Zubmariner Edition börjar mitt liv som sjöfarare med att jag får välja mellan ett par olika bakgrunder – är jag en välutbildad poet, en naturfilosof eller ett gatubarn eller något annat? Dessa val ger mig lite olika startförutsättningar i mitt nya yrke. Tillsammans med lite andra val ger det mig rätt stor frihet i hur jag vill utforma min karaktär innan jag går till sjöss.

Recension: Vampyr [PS4]

Läkaren Jonathan Reid återvänder till sin London efter att ha tillbringat tid på frontlinjerna i första världskriget. Minnena från kriget väger tungt på hans sinne, han verkar lite distraherad och frånvarande och märker inte när en mystisk figur smyger sig på honom bakifrån och förändrar hans liv totalt. Allt blir svart, och när Jonathan vaknar upp en stund senare har han fått en ny hunger, nämligen för blod.

Dontnods senaste alster, Vampyr, lånar friskt från viktoriansk skräck, och det märks att författarna har bläddrat i Bram Stokers Dracula vid mer än ett tillfälle, då ett par karaktärer lånat sina namn ifrån denna vampyrbibel.

Recension: Tacoma [PS4]

De kreativa människorna som arbetar på Fullbright gillar att berätta historier och skildra människoöden. Det är något vi fick en försmak av när de släppte Gone Home (9/10), ett sävligt spel där vi fick utforska ett ödsligt hus. I deras senaste spel – Tacoma – lämnar vi dock vår planet bakom oss och rör oss ut i rymden mot en ödslig rymdstation.

Året är 2088 och mänskligheten har börjat expandera ut i galaxen. Stora företag är glada i att skicka ut människor på rymdsemestrar och lyxkomplex har börjat byggas. För att enklare kunna hantera utskeppandet av råmaterial och personal har ett antal stationer byggts i omloppsbana kring jorden, och på en av dessa, Tacoma, har någonting gått katastrofalt fel.

Recension: The 25th Ward: The Silver Case [PS4]

Innan jag gjorde en djupdykning ner i det nattsvarta mörker som omgav The Silver Case (8/10) visste jag redan att Goichi Suda var en väldigt speciell spelskapare.

Jag är ett stort fan av hans senare alster, i synnerhet Killer 7, No More Heroes och Killer is Dead som är bland de märkligare och mörkaste jag upplevt i spelväg, men The Silver Case kom och knockade ned dessa titlar från tronen. Och nu när jag har upplevt dess uppföljare, The 25th Ward: The Silver Case, är ju frågan om det slår ut The Silver Case i mörkerfaktor?

Recension: Monster Hunter: World [PS4]

Capcoms långkörare Monster Hunter har aldrig riktigt lyckats bryta igenom stort i Europa trots ett antal modiga försök till ett antal olika plattformar. Nu slår utvecklarna stort på marknadsföringstrumman för Monster Hunter: World, det första spelet i serien som släpps simultant i hela världen. Är tiden rätt för Monster Hunter-konceptet att ta världen med storm?

Min första introduktion till serien var rätt skakig. Monster Hunter kunde enligt omslaget också spelas i uppkopplat läge men trots flera försök jag tror aldrig att jag lyckades uppleva det. Efter att ha försökt förstå mig på spelet i ett par timmar och aldrig riktigt lyckats bemästra de smått konfunderande menyerna (och vansinniga laddningstider) så ställde jag spelet på hyllan permanent, och där står det fortfarande och samlar damm.

Recension: The Surge – A Walk in the Park [PS4]

Lite miljöombyte är alltid en bra sak för att slappna av från ett stressfullt jobb, sägs det. Så när jag fick chansen att åka på en kort semester till Creo World – en nöjespark till för alla Creo-anställda så tog jag såklart chansen. Jag hade tröttnat lite på att bekämpa fiender i fabriker och kontorskomplex, och tog därför mitt pålitliga exoskelett och hoppade på ett tåg för att uppleva A Walk In The Park – en liten expansion till The Surge (6/10).

Recension: Dragon’s Dogma: Dark Arisen [PS4]

För fem år sedan gav Capcom ut ett av den förra generationens märkligaste rollspel – Dragon’s Dogma. Det utspelade sig i en väldigt japansk tolkning av en västerländsk fantasivärld, med klara influenser från Tolkien, Dungeons & Dragons-rollspelsvärlden och klassiska fantasy-klyschor.

Utvecklarna hade till synes tagit sig vatten över huvudet, och lyckades kanske inte riktigt leverera den grafiska visionen de hade och spelet kunde inte riktigt mäta sig rent grafiskt med samtida rollspel. Men trots att de grafiska elementen ibland brast så fanns det någonting väldigt speciellt i Dragon’s Dogma – en oerhörd upptäckarlust och utmanande strider.

Drygt ett år senare släpptes den omfattande expansionen Dark Arisen, som utökade och förbättrade spelet rätt ordentligt. Och nu, lagom till femårsfirandet släpps hela paketet på nytt, i högupplöst och grafiskt förbättrad form.

Recension: Obduction [PS4]

Den som väntar länge på något gott kan ibland få vänta väldigt länge. Cyan Worlds pusseläventyr Obduction finansierades via Kickstarter i oktober 2013 och släpptes till PC i augusti 2016. Nu, lite mer än ett år senare, kommer det till PlayStation 4.

Cyan Worlds är mest kända för det legendariska pusselspelet Myst och dess uppföljare, som i mångt och mycket lade grunden för moderna pusselspel som till exempel The Witness (9/10). Hur står sig då Obduction i jämförelse?

Recension: Everybody’s Golf [PS4]

Everybody’s Golf är en av de riktiga långkörarna i PlayStations historia – det första spelet släpptes till PlayStation för dryga tjugo år sedan, och slog världen med häpnad med sin märkliga kombination av hyfsat realistisk golf och sockersöta animé-inspirerade karaktärer.

Parallellerna till andra, mer humoristiska golfspel som Mario Golf är inte helt orealistiska, med tanke på att samma utvecklare (Camelot Software) lade grunden för båda spelserierna. Efter det första spelet är det dock den japanska studion Clap Hanz som står bakom utvecklingen. Det är dags att damma av golfskorna och ge sig ut på greenen. Fore!

Recension: Elite: Dangerous [PS4]

Lite mer än två år efter den ursprungliga lanseringen är rymdutforskningsspelet Elite: Dangerous äntligen ute till PlayStation 4. Frågan på mångas läppar är kanske hur ett till synes ganska svårpenetrerat spel som helst bör spelas med massiva flygspakar, mus och tangentbord fungerar på en handkontroll?

Oroa er inte. Frontier Developments har lagt manken till för att även vi konsolspelare skall kunna flyga runt i Vintergatan utan att svära alldeles för mycket.

Sida 4 av 10

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén