Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Fredrik Johansson Sida 1 av 10

Fredrik är inte en AI stående i en serverhall i Brunkeberg, men ser fram emot att vara konstant uppkopplad mot internet via ett wifi-implantat när tekniken släpps. Kärleken till rollspel började med Pool of Radiance till Commodore 64 och slutade aldrig riktigt. Hävdar bestämt att William Gibson borde utnämnas till profet.

Recension: Demon’s Souls [PS5]

Jag minns mycket väl hur mycket jag svettades, svor och hade rejäl ångest över hur jag skulle ta mig vidare. Jag hade fått lite feedback på första utkastet av min första recension, och i mångt och mycket gick det ut på att jag behövde skriva om och förkorta recensionen. Att skära bort ord tog emot lite – jag hade så mycket att säga om spelet som i mångt och mycket förändrade min syn på spel.

Demon’s Souls kom vid ett tillfälle där jag var fasansfullt trött på strikt regisserade resor, där en majoritet av spelen konstant pekade mig i rätt riktning och de stora action-spelen mer kändes som linjära berg- och dalbanor.

Recension: Katamari Damacy Reroll [PS4]

För 15 år sedan sprang jag över ett spel som verkligen förmedlade genuin spelglädje, inramat i en helt vansinnig grafisk stil och med oerhört mysig musik. Jag hade som tur var vid tillfället en PlayStation 2 som kunde spela importerade spel, vilket mer eller mindre var ett krav vid den tiden då väldigt många bra japanska rollspel antingen inte släpptes i Europa, eller kom hit vansinnigt sent.

Spelet hette Katamari Damacy (och släpptes dessvärre aldrig här), och blev en liten underground-hit. Det sålde tillräckligt bra för att Namco skulle vilja satsa på ett par uppföljare, men inget av dem lyckades helt fånga samma magi. Nu, ett antal år senare, har det äntligen släppts i Europa i lite mer högupplöst skick i form av Katamari Damacy Reroll.

Recension: Chicken Police: Paint it Red! [PS4]

Åren har inte varit snälla mot polisen Santino “Sonny” Featherland. För ett par år sedan var han och hans partner Marty de mest hyllade poliserna i Clawville – den legendariska duon “Chicken Police”, men efter det har det varit en brant backe nedåt för Sonny.

Efter ett rejält bråk med Marty och en rejäl livskris tog Sonny till whiskeyflaskan och slutade sköta sitt jobb bra. Nu är det bara ett par veckor kvar tills pensionen, och tjänstledigheten känns rätt skön. 

Recension: YesterMorrow [PS4]

Den lilla tjejen Yui bor i en liten, fredlig by tillsammans med sin familj. Pappan har ett viktigt som jobb som tidshållare, mamman oroar sig mest över alla hyss Yui och hennes lillebror Haro hittar på. Det är dags för den stora ljusfestivalen idag och alla bybor är väldigt upptagna med förberedelserna inför den, därför har knappt någon tid att leka.

När Yui har tröttnat på att leta efter lekkamrater beger hon sig till platsen för festivalen, men under ceremonin går någonting lite snett. Skuggliknande monster dyker upp och anfaller staden. Pappan ber Yui springa iväg och meddela stormästaren, men det går inte helt som planerat.

Recension: The Suicide of Rachel Foster [PS4]

I en ödslig bergstrakt i Montana ligger hotellet Timberline Lodge, lika avlägset som det är försummat. Efter att hennes pappa gått bort så har dottern Nicole fått ärva det, och även uppdraget att få stället sålt. Helst hade hon aldrig velat återbesöka hotellet, eller höra talas om pappan igen, men ödet ville annorlunda. 

Att senare i livet besöka platser där man bott som tonåring är inte alltid helt oproblematiskt. Det kan dra upp gamla, väl undanstoppade minnen och hjärnspöken. Så är det även för Nicole. Efter att hennes pappa haft lite fuffens för sig, lämnade Nicole och hennes mamma honom och har inte besökt hotellet på drygt tio år.

Recension: Ary and the Secret of Seasons [PS4]

Aryelle, eller Ary som hon kallas av de flesta, är en ung, kaxig tjej som bor i en väldigt märklig värld. Valdi är på grund av en historisk händelse inte som alla andra världar. Istället för att ha olika klimatzoner baserat på en vetenskaplig basis så är världen uppdelad i fyra permanenta årstider med varsin årstidsväktare. Allt detta för att en maktgalen trollkarl härjade runt för ett bra tag sedan. 

Ary, vars pappa är Vinterns väktare, har vuxit upp i den vintriga delen av världen. När det börjar närma sig det årliga mötet mellan väktarna och Arys bror (som skulle ärva titeln) inte kommit hem så får hon för sig att ta över den titeln själv. Beväpnad med pappans magiska snökristall som kan styra årstiden en smula, ger hon sig ut i världen på äventyr.

Recension: Metamorphosis [PS4]

Gregor Samsa har en rätt jobbig morgon. Han och kamraten Josef K var ute igår och firade Josefs födelsedag, och det blev en kväll som kanske involverade lite för mycket att dricka. Trött och bakfull drar sig Gregor upp ur sängen, i ett rum han inte helt känner igen. Sov han över hos Josef? På väg mot Josefs rum för att reda ut vad som hände under gårdagen börjar Gregor känna sig lite konstig.

Korridoren ser obekant ut och han befinner sig snart i ett rum vars proportioner är märkliga – alla möbler är jättestora och han når inte upp till dörrhandtaget. Efter att ha klättrat runt på möbler, hittat en nyckel och ett märkligt brev som uppmanar Gregor att ta sig till Tornet så lyckas han till sist öppna dörren.

Recension: void tRrLM(); //Void Terrarium [PS4]

I en mörk och dyster framtid, där luften är full av livsfarliga sporer och mänskligheten verkar gått under, vaknar en liten robot upp på en soptipp. Vad den gör på soptippen vet den inte riktigt, men i jakten på något vettigt att göra så stöter den på en märklig, organisk varelse som inte riktigt verkar höra hemma där – en människoflicka. 

Snart springer vår robotvän, Robbie, på en annan maskin som kan berätta lite mer om vad som hänt. Det visar sig att nere på soptippen så finns resterna av en stordator som hängt med ett tag. Datorn berättar att världen tyvärr har gått och blivit väldigt ogästvänlig för människor, och den lilla flickan som Robbie har hittat behöver hjälp. Sporerna som fortfarande hänger kvar i luften härstammar från en aggressiv art av svampar som i princip slog ut hela mänskligheten.

Recension: The Elder Scrolls Online: Greymoor [PS4]

Det sägs ju skämtsamt att Todd Howard inte kan vila ut förrän du kan spela The Elder Scrolls V: Skyrim (9/10) på alla plattformar som finns. Nu blir det lite extra kaka på kaka, eftersom vi får återse Skyrims nordliga breddgrader i ett annat Elder Scrolls-spel, nämligen The Elder Scrolls Online.

The Elder Scrolls Online: Greymoor är den fjärde större expansionen till The Elder Scrolls Online och är en del av ett årslångt initiativ – The Dark Heart of Skyrim – en lite mörkare och mer gotisk berättelse som utspelar sig i de norra regionerna.

Recension: Those Who Remain [PS4]

Ett mörker har lagt sig över den lilla sömniga staden Dormont, och ur detta mörker dyker märkliga varelser upp och belägrade staden. Människor försvinner under mystiska omständigheter, kanske på grund av varelserna, kanske av andra anledningar.

När spelet börjar befinner jag mig vid ett motell. Huvudpersonen Edward har trotsat mörkret för att komma hit och avsluta en affär han haft ett tag med en kvinna. Motellet är tyst och tomt, men efter ett tag lyckas jag hitta rummet som älskarinnan borde vara i. Jag hör att duschen är igång i badrummet, men det är ingen där. Sedan ringer telefonen i motellrummet och en röst uppmanar mig att stanna i ljuset.

Sida 1 av 10

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén