Jag minns mycket väl hur mycket jag svettades, svor och hade rejäl ångest över hur jag skulle ta mig vidare. Jag hade fått lite feedback på första utkastet av min första recension, och i mångt och mycket gick det ut på att jag behövde skriva om och förkorta recensionen. Att skära bort ord tog emot lite – jag hade så mycket att säga om spelet som i mångt och mycket förändrade min syn på spel.
Demon’s Souls kom vid ett tillfälle där jag var fasansfullt trött på strikt regisserade resor, där en majoritet av spelen konstant pekade mig i rätt riktning och de stora action-spelen mer kändes som linjära berg- och dalbanor.