Den svenska PlayStation-bloggen

Författare: Anton Bjurvald

Stockholmare med förkärlek för analoga brädspel, soffsamarbete och bra berättande. Spelar hellre ett kort tight spel än harvar i de stora sandlådorna. Podsnackar serietidningar i Hög av Serier och hockey i Eldebrink - raka puckar när han inte spelar tevespel.

Recension: Pillar [PS4]

Konstnärliga ambitioner är trevligt. Speciellt i tevespelsvärlden där det kommersiella oftast får stå främst. En stor speltitel med stor produktionsbudget måste tjäna enorma pengar för att anses vara en framgång och då är det svårt att göra annat än att leverera vad den stora massan vill ha.

Därför är jag mycket förtjust i att det i skuggan av jättarna vuxit fram mängder av små studior som gör kortare, enklare och, kanske viktigast, billigare spel som vågar ta ut svängarna lite. Spel som vågar vara lite smalare och lite klurigare att få grepp om är en frisk fläkt.

Recension: Lords of the Fallen [PS4]

En tungt bepansrad krigare vandrar genom snöstormen mot en stenborg som sticker ut mot himlen. Hans medvandrare verkar både ivrig och försiktig när de kliver innanför den tunga porten. Väl därinne upptäcker de båda att deras farhågor besannats. Något ondskefullt rör sig i mörkret.

De första intrycket jag får av Lords of the Fallen är att det är väldigt snyggt. Karaktärer, miljöer, atmosfär och framför allt ljussättning är utmärkt. Ljussättningen skapar skuggor där fiender kan gömma sig men också en intensiv stämning. Den förmedlar också en rökig värme från sprakande facklor och den fuktiga kyla som kryper längs klosterväggarna.

Recension: The Golf Club [PS4]

När ett spel får stämpeln “bara för entusiaster” så betyder det ofta att spelet är så invecklat att vissa förkunskaper är ett måste för att njuta av spelet. Det brukar användas av speljournalister för att understryka att spelet är njutbart, men att det kan vara något av en chansning om man inte är bekant med genren sedan tidigare.

The Golf Club är egentligen det direkt motsatta. Det är på inga sett invecklat eller komplicerat. Tvärtom är det ett extremt avskalat och strömlinjeformat spel. Snabba menyer, obefintlig laddtid mellan hålen och lätt att både skapa egna turneringar eller banor och hitta spelare att möta online.

Recension: NHL 15 (PS4)

Förra året blev det inget NHL-spel till Playstation 4. Teamet var inte redo att släppa det första hockeyspelet till den nya generationen och ryktet säger att förseningen berodde på att delar av teamet flyttats över till EA:s MMA-spel som släpptes tidigare i år. Om det stämmer eller inte vet jag inte. Men jag är rätt säker på att teamet helst velat vänta ett år till. För NHL 15 känns inte färdigt.

Det är inte det att det är dåligt, för detta är på många sätt ett imponerande verk, problemet är det borde vara bättre. För till PS4 är NHL 15 bokstavligt talat en skugga av sina föregångare till PS3. Vad gäller spellägen och detaljer utanför isen saknas mängder av saker som existerade i NHL 14, en del till och med i NHL 13.

Recension: 2014 Fifa World Cup Brazil [PS3]

Dags för ett nytt fotbollsmästerskap, dags för ett nytt FIFA-spel. Är det ett halvsteg fram i vanlig ordning, eller får vi ett spel som matchar priset på förpackningen?

För två år sedan gjorde EA Sports en intressant vändning i sin strategi för sina mästerskapsspel, trodde jag i alla fall. I samband med EM-slutspelet i Ukraina och Polen valde de att släppa spelet som nedladdningsbart material till FIFA 12 för ungefär halva priset av vad ett spel normalt kostar. En smidig och smart lösning där företaget fortfarande kunde raka in en massa extra pengar på vad som egentligen “bara” var en välgjord expansion och där fansen inte behövde betala fullpris för två FIFA-spel samma säsong.

Men för att parafrasera Janet Jackson och MC Scat Cat – i år är det ett steg fram och två steg tillbaka.

Sida 4 av 4

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén