Stockholmare med förkärlek för analoga brädspel, soffsamarbete och bra berättande. Spelar hellre ett kort tight spel än harvar i de stora sandlådorna. Podsnackar serietidningar i Hög av Serier och hockey i Eldebrink - raka puckar när han inte spelar tevespel.
För sex och ett halvt år sedan återskapade Team Bondi ett digitalt Los Angeles i slutet av 40-talet och många av oss var enormt imponerade. Berättandet var filmiskt, spelmekaniken ambitiös och världen både detaljrik och vacker. Spelstudion misslyckades tyvärr med sin personalpolitik och existerar inte längre.
Frågan är nu om Rockstar Games försök att mjölka ur mer pengar ur L.A. Noire är värt ett omspel alternativt en första titt för de som missade spelet förra gången.
Över vidsträckta sanddyner, genom svalkande oaser, ner i mystiska gravar och längs med solstekta hustak vandrar en mordisk skugga. Samhällets väktare Bayek letar hämnd för en oförlåtlig hemskhet i varenda vrå av Ptolemaios XII rike. Assassins Creed försöker åstadkomma en nystart för en populär spelserie, men gör de rätt?
Efter att gradvis vandrat fram i tiden har nu serien rest tillbaka till ursprunget. Ungefär 50 år före noll börjar sagan om lönnmördarna. Vi får förklaring till en hel del av seriens små detaljer, fast även om serien går bakåt i tiden har den tagit flera steg fram.
Världen skälver, vindarna blåser, marken öppnar sig, robotar härskar över jordens yta och i grottorna sluter sig mörkret snabbt. Endast en nyfiken robot är vågar ge sig av in i jordens inre efter hemligheterna djupt där nere.
Vårt mål är hjälten från tidigare Steamworld-spel, Rusty. Efter undergångens försening i första spelet har han försvunnit nästan helt spårlöst, och vännen Dorothy lämnar sin butik i Tumbleton för att hitta Rusty och få stopp på de senaste skalven.
Trots att jag under flera år valde PES före FIFA har jag har inte spelat någon av Konamis iterationer till PS4:an mer än flyktigt då jag på senare år föredragit EAs dominant, men i periferin av mitt fotbollsälskande har det legat där och viskat “kom tillbaka”.
Det jag gillar mest med Pro Evolution Soccer 2018 är att jag kan spela i princip hur jag vill. Parkera bussen framför mål och satsa på kontringar, dominans via mittfältet, ytterkantspel, långboll på stora target-spelare eller renodlad brunkarfotboll är alla fungerande taktiker med rätt spelare och rätt inställningar.
Fantastiska frisyrer, mordförsök inom familjen och fyrverkerier till varje knogmacka. En av spelvärldens mest intrikata och våldsamma såpoperor är tillbaka. Men är det bättre än någonsin, eller är Tekken-serien på väg utför?
Tekken 3 har en speciell plats i mitt hjärta då det står för min överlägset största ekonomiska investering i Stockholms arkadhallar på sent 90-tal. Det första Tekken var ett av de första spelen jag spelade till PlayStation, Tekken 5 var ett av de spelen jag spelade mest av på PlayStation 2 och bowlingläget i Tekken Tag Tournament är ett av de minispel jag sänkt mest tid i någonsin.
När 90-talet nådde sitt zenit var LucasArts kungen av äventyrspel. Monkey Island, Indiana Jones, Sam and Max och, kanske det främsta, Day of the Tentacle (9/10) visade var skåpet skulle stå med lagom svåra pussel, oslagbar knashumor och vacker grafik.
In i detta relativt barnvänliga spelstall rullade det in en nyoljad tungviktare med breda däck och kaxig attityd. Full Throttle berättar en hårdkokt historia i en smådyster nära framtid där bikerledaren Ben, en hård man med hjärta av krom, nyttjas som en kugge i ett blodigt maktspel. Full Throttle sparkade resolut och utan sentimentalitet bort äventyrsdörren från sina gångjärn, spottade på mattan och väste – “Det är dags att köra”.
Är du 70-talsnostalgiker? Tycker du att ett rejält rallarslagsmål på is är det bästa som finns? Har du inga krav på att ett hockeyspel faktiskt ska innehålla bra hockey? Har du alltid tyckt att sportspel ska kunna spelas med en hand? Då är Old Time Hockey spelet för dig!
Det här spelet är utmärkt för människor som njuter av saker ironiskt och/eller helst spelar tv-spel i grupp mer eller mindre alkoholpåverkade. Spelet är betydligt sämre än sin storebror NHL 17 i allt utom ett avseende; det har ett bättre soundtrack.
Kriget mot droger har pågått sedan Ronald Reagans framgångsrika röstfiskande på 1980-talet. Nu är skådeplatsen Bolivia där kokainkungen El Sueño byggt en svårforcerad verksamhet på mutor, skrämseltaktik eller löftet om ett bättre liv. USAs motdrag är att skicka fyra snitsiga agenter med mandat att göra nästan vad som helst för att bryta ner drogimperiet.
Wildlands är i sina bästa stunder med rätt personer fantastiskt roligt. Att långsamt men effektivt skjuta sig igenom ett gangsternäste till sista man, är tillfredsställande på ett sätt som få spel lyckas med. Jag känner mig som den bästa av hemliga agenter och iskalla smygsoldater när allt fungerar som det ska.
Regnet smattrar mot den gråa betongbyggnaden. Över hustaken flyger en ljudlös skugga. Utanför gatljusets kägla rör sig något. Plötsligt glimtar en sylvass svärdsklinga i mörkret och blodet från en ovaksam fiende stänker över gatstenarna. Ur mörkret kliver en skepnad med mörka kläder och en klarröd MC-hjälm.
Ronin släpptes redan för ett och ett halvt år sedan till PC. Men det turordningsbaserade plattformsspelet har nu tagit sig till PlayStation 4 med stil. En minimalistisk hämndhistoria utgör bakgrunden, men det är grafiken, musiken och den starka ninjakänslan jag dras till.
Ofta är anledningen att en stark förstagångsupplevelse inte upprepas, att den är negativ. Du chansade på en konstig maträtt som slutade i ett långt toalettbesök, du åkte linbana som fastnade några timmar, du gick på fotboll under ett derby som spårade ur. Men ibland har man en fantastisk positiv upplevelse som sätter sig djupt i minnet men som man av någon anledning aldrig återskapat.
Veckans fråga handlar om dessa spelupplevelser; de som var fantastiska eller utmärkte sig starkt på något annat sätt, men som du aldrig återvände till.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén