Den svenska PlayStation-bloggen

Månad: juli 2020

Recension: void tRrLM(); //Void Terrarium [PS4]

I en mörk och dyster framtid, där luften är full av livsfarliga sporer och mänskligheten verkar gått under, vaknar en liten robot upp på en soptipp. Vad den gör på soptippen vet den inte riktigt, men i jakten på något vettigt att göra så stöter den på en märklig, organisk varelse som inte riktigt verkar höra hemma där – en människoflicka. 

Snart springer vår robotvän, Robbie, på en annan maskin som kan berätta lite mer om vad som hänt. Det visar sig att nere på soptippen så finns resterna av en stordator som hängt med ett tag. Datorn berättar att världen tyvärr har gått och blivit väldigt ogästvänlig för människor, och den lilla flickan som Robbie har hittat behöver hjälp. Sporerna som fortfarande hänger kvar i luften härstammar från en aggressiv art av svampar som i princip slog ut hela mänskligheten.

Vad spelar du i helgen? [Vecka 29 2020]

Det är nu slutligen dags. Alla som har hungrat efter Sucker Punchs samurajäventyr i Ghost of Tsushima kommer nu äntligen att få sitt lystmäte denna helg. Vi fick till slut recensionskoden denna vecka, och Jesper kämpar tappert med detta mastodontuppdrag.

Även om samurajer inte skulle falla dig i smaken finns det ju ingen brist på spel att sysselsätta sig med, och det pågår därför en hel del annat i redaktionen också.

Recension: Sword Art Online: Alicization Lycoris [PS4]

Sword Art Online: Alicization Lycoris är baserat på en förlaga som finns både som manga och anime. Jag har ingen koll på dessa, men tydligen ska Alicization-berättelsen starta på den tredje säsongen av TV-serien. Att göra spel baserat på licenser från andra medier har historiskt varit svårt och tyvärr går även detta spel i flera av licensfällorna.

Spelet börjar med att huvudpersonen Kirito vaknar upp i en virtuell värld, där han verkar vara fast. Han hittar snart en vän och trots att varken hans stridskamrat Eugeo eller Kirito minns något så verkar de vara barndomskamrater.

Recension: Neon Abyss [PS4]

Roguelike-genren är ett fenomen som har vuxit rätt ordentligt i popularitet under de senaste åren. Neon Abyss är den kinesiska spelstudion Veewo Games första titel i genren och det märks tidigt i spelet att de nog har hämtat mycket inspiration från genregiganter såsom The Binding of Isaac och Enter the Gungeon, något jag finner lovande.

I motsats till inspirationskällorna är Neon Abyss huvudsakligen upplagt som en tvådimensionell skjutare, fast med klassiska roguelike-element såsom stora mängder slumpmässig utrustning, slumpgenererade nivåer, bossar och snabba spelsessioner. En värld är uppbyggd av ett antal nivåer där den sista huserar en förbestämd slutboss. Nivåerna som passeras innan dess handlar egentligen bara om att bygga upp sin utrustning till den grad att världens slutboss är möjlig att klara av. Dessa är nämligen betydligt mycket svårare än de halvbossar som jag springer på under resan dit.

Recension: #Funtime [PS4]

För att ge en ungefärlig sinnesbild av hur tvåspaksskjutaren #Funtime upplevs första gångerna man spelar det tänkte jag göra en jämförelse. Tänk dig att du är godissugen. Du går till närmaste återförsäljare, går fram till lösgodiset och inser att du är sugen på allt, ju färggladare blandning desto bättre. Väl hemma igen slår du dig ner framför din spelkonsol, tar påsen med godis … och häller den över huvudet på dig själv.

Att säga att #Funtime är färgglatt och intensivt är något av en underdrift eftersom tv-skärmen nästan bokstavligen exploderar av färger och former som peppras på en som ur ett maskingevär. Detta får till följd att jag som spelare upplever ett rus av intryck som kräver varje uns av koncentration för att hänga med över huvud taget.

Recension: CrossCode [PS4]

De senaste åren har det inte gått överdrivet bra när gamla japanska 2D-rollspel har moderniserats för att tilltala sina åldrade fans och hitta en ny publik. Inte ens när det lagts energi på att skapa nya japanska titlar i 2D för att förföra oss med sin nostalgi har det räckt hela vägen för mig.

Tack och lov har lösningen alltid varit lika enkel som genialisk och rört sig mitt framför näsan på oss. För vad kan göras om inte ens japanerna kan få till bra spel enligt koncept som de själva har skapat? Just det… Låt en icke-japansk studio hylla genren med egna tolkningar!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 28 2020]

Som du kanske har märkt på bloggen har det varit en ganska lugn vecka spelmässigt, åtminstone på ytan. I redaktionen har vi dock febril aktivitet med ett gäng nya spel som trillade in under de senaste dagarna, vilket du kommer att se mer om nästa vecka.

Vi börjar dessutom närma oss vad som ser ut att bli PS4:ans sista stora exklusiva spel, nämligen Ghost of Tsushima. Men innan dess finns det ju fortfarande tid att klämma in några andra spel!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 27 2020]

Den omfattande värmeböljan har lämnat oss till fördel för lite mänskligare temperaturer. Detta ledde förstås omedelbart till att undertecknad drog på sig en rejäl förkylning, vilket alltid är kul att tampas med under sommaren.

På spelfronten har vi vaggats in i ett relativt lugn med ganska få nya lanseringar, men det betyder ju inte att det finns någon brist på spel att sysselsätta oss med. Här kan du läsa lite om vad som försiggår i redaktionen!

Recension: The Elder Scrolls Online: Greymoor [PS4]

Det sägs ju skämtsamt att Todd Howard inte kan vila ut förrän du kan spela The Elder Scrolls V: Skyrim (9/10) på alla plattformar som finns. Nu blir det lite extra kaka på kaka, eftersom vi får återse Skyrims nordliga breddgrader i ett annat Elder Scrolls-spel, nämligen The Elder Scrolls Online.

The Elder Scrolls Online: Greymoor är den fjärde större expansionen till The Elder Scrolls Online och är en del av ett årslångt initiativ – The Dark Heart of Skyrim – en lite mörkare och mer gotisk berättelse som utspelar sig i de norra regionerna.

Recension: Hunting Simulator 2 [PS4]

Som du kanske kommer ihåg, skrev jag för inte så länge sedan en artikel om hur jag de senaste månaderna har börjat grena ut mitt spelintresse mot mer grundade simulatorer och enklare överlevnadsspel. Med detta som bakgrund är det ju inte svårt att se varför Hunting Simulator 2 lyckades fånga mitt intresse. Både min farfar och pappa sysslade dessutom en del med jakt, och då tänkte jag att det var läge att åtminstone föra vidare detta på ett digitalt plan.

Snabbt blir jag överraskad av de ganska omfattande spelområdena som jaktsessionerna utspelar sig i, och de vackra miljöerna i vildmarken är rogivande. Snart börjar jag dock få en påminnelse om varför detta inte riktigt tilltalade mig när jag var yngre. Allting tar väldigt, väldigt lång tid.

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén