Vi är ju inne i ett trevligt stim med långhelger och lediga dagar, och detta får ju gärna lov att fortsätta ett tag till. På redaktionen börjar förhoppningarna bubbla en aning med ryktena om ett PlayStation 5-fokuserat evenemang under nästa vecka. Det börjar även dra ihop sig för lansering av The Last of Us Part II som vi dessutom fick ett litet smakprov av i onsdags.
Innan dess är det ju dock dags för helg, och här finner du ett axplock av vad som pågår i redaktionen!
Juni anses av många vara den första sommarmånaden och som bekant börjar ju konsolgenerationen gå mot sitt slut. Precis som vid tidigare generationsskiften brukar det komma några riktiga stortitlar som svansång, och PlayStation 4 är inget undantag. En av de mest efterlängtade titlarna släpps i juni och även de andra sommarmånaderna kommer att bjuda på massiva spelprojekt.
Spelbranschen har självklart också fått en Coronaeffekt där E3-mässan, utan istället ersätts av flertalet mindre evenemang. Många spelsläpp försenas antingen av att utvecklarna tappat fart då medarbetarna måste jobba hemifrån, logistiska skäl eller helt enkelt för att utgivaren anser att en annan period passar bättre försäljningsmässigt.
Månaden bjuder iallafall på en stor bredd där du kan hitta allt från sportspel och skjutare till små indiespel och taktiska rollspel.
Som vanligt när det börjar närma sig ett månadsskifte vankas det även nya spel till alla PlayStation Plus-prenumeranter. Sony har dock gjort ett undantag när det gäller juni-förmånerna och har låtit alla tjuvstarta redan nu, åtminstone med ena spelet.
Först ut är nämligen Call of Duty: World War II, som var seriens stora återvändande till konflikten som originalspelet grundades på. Jag brukar själv mest spela Call of Duty-spelen för de actionpackade kampanjerna, men tyckte inte att detta var i klass med de starkare bidragen. Det blev dock väldigt populärt bland de som föredrar flerspelarläget, så om du är sugen på en onlineskjutare har du en riktigt bra kandidat här.
Vad som borde ha varit en ren nöjeskryssning ombord på fartyget Hope visar sig snabbt bli en mardrömsresa för passagerarna. Skeppet verkar ha navigerat helt vilse och märkliga monster har infekterat skeppet. Det är upp till mig och en handfull av mina medpassagerare att rädda dagen i Dread Nautical.
När Dread Nautical börjar kastas jag direkt in i hettan efter att jag fått välja en av de spelbara karaktärerna. Jag fastnar direkt för den hårdkokta detektiven Fargo Drexler. Det känns på något vis passande att undersöka ett skumt mystiskt skepp som en lätt desillusionerad detektiv.
På senare tid har jag dragits mer och mer åt spel som simulerar verkligheten på något vis. Det har varit en avkopplande resa och liksom Johan skrev i sitt inlägg om avkoppling i virtuella världar, är det upplevelser som jag längtar tillbaka till.
Men simulatorn som jag har spelat igenom nu, är allt annat än lugn och avkopplande. Det är ju trots allt Maneater vi pratar om, inte maneter.
På senare tid har jag märkt en tydlig trend i mitt spelande, där jag har börjat dra mig mot fler och fler spel som har konstruktivitet och utforskning som huvudsakliga interaktioner. Jag har haft ett behov att få ett litet avbrott från de många spel som går ut på att förgöra en motståndare på ett eller annat vis, och detta har öppnat upp en helt ny värld av evighetslånga spel för mig.
Som ett utlopp för den vardagliga stressen som kan uppstå från jobbet, den ovissa situationen vi har att göra med i världen idag och flera andra faktorer har jag alltså fastnat i ett djupt hål av simulatorer och utforskningsspel som jag inte tidigare trodde att jag skulle uppskatta. Och jag känner mig som hemma.
Vissa har kanske redan tjuvstartat på helgen genom att ta ledigt denna klämdag, men om du inte har haft denna förmån kan du åtminstone glädjas åt att det väntar ett par dagars ledighet nu. Efter en kort period av lugn i redaktionen har nu recensionsprojekten börjat trilla in igen, och bara idag har vi publicerat recensionen av både Saints Row the Third: Remastered (8/10) och Dungeon of the Endless (9/10).
Innan ledigheten är ett faktum vill vi ju förstås få reda på vad som spelas ute i stugorna!
Det är svårt för mig att inte jämföra spelserien Saints Row med Grand Theft Auto. Att beskriva Saints Row som Grand Theft Autos galna kusin är nog inte långt från sanningen. De är lika både till utseendet och spelstilen, men skenet bedrar. Saints Row har, som antyds ovan, en något vildare twist på det hela som har bidragit till att ge spelen en helt egen fanskara och kraften att stå på egna ben.
Det populära Saints Row the Third som ursprungligen släpptes redan 2011 har nu putsats och polerats ordentligt till en rykande het nyversion där det mesta har uppgraderats till dagens standard. Precis som i de tidigare spelen i serien kretsar handlingen kring gängkrig mellan olika fraktioner där målet är att spelarens gäng ska få överhanden. I det här fallet har min gruppering 3rd Street Saints hamnat på kant med ett stort brottssyndikat vilket har skruvat upp tonläget ytterligare.
När det kommer till roguelikespel som spelas om och om igen så finns det några som sticker ut och är extra beroendeframkallande och där suget att börja om finns direkt efter du dör. Dungeon of the Endless tillhör definitivt den skaran även om upplåsningarna mest består av nya karaktärer.
Du befinner dig på ett rymdskepp som förolyckas och störtar. Från början utgår du från en flyktkapsel, men om du lyckas vinna med den, låser du upp andra spellägen. Till exempel där du kraschat medan du befann dig i en sjukhusenhet eller biblioteket. Variationen ändrar reglerna och förutsättningarna för din spelomgång.
Coronaviruset har verkligen satt sin prägel på 2020. De mänskliga tragedierna är alltför många att räkna upp, och våra vardagar ser inte riktigt ut som de gjorde förr. Även spelbranschen har fått göra en del förändringar för att anpassa sig efter dessa nya förutsättningar, med tanke på att alla större evenemang innan höstens konsollanseringar har blivit inställda.
Den årliga sommartraditionen E3 var en av de första mässorna som ställdes in, vilket är något som dök upp i huvudet på mig igen under de senaste dagarna. Det är ju nämligen vid denna tid på året som jag brukar sätta igång med research och grävande för mina årliga ”Inför E3-”artiklar. Det känns lite konstigt att dessa uppesittarkvällar inte kommer att ske i år, men samtidigt har den senaste tiden visat att det, åtminstone ur ett konsumentperspektiv, inte är nödvändigt med en stor koncentrerad informationsdumpning.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén