Den svenska PlayStation-bloggen

Månad: november 2019

Recension: WWE 2K20 [PS4]

På min tid hette det World Wrestling Federation och kombattanterna hade namn som Hulk Hogan och Randy Savage. Det spekulerades på skolgårdar om det var på riktigt, teater eller en kombination. Storhetstiden får tillskrivas 80-talet och mitt favoritspel i genren, från samma era, är Tecmo World Wrestling till Nintendo.

Sedan var det tyst rätt länge och det är först under 2000-talet karlakarlar som Dwayne Johnson och John Cena dyker upp på min karta. Män i min egen ålder som har använt sin fribrottning som satsbräda in i filmens värld.

År 2000 blev också starten för World Wrestling-serien som brakade igång på Playstation. Det går som bekant fort när man har roligt och vi har nu hunnit fram till det 20:e spelet; WWE 2K20. Så lås dörrarna och göm barnen – det är dags för halvgudar att avgöra vem som är värd att dyrkas!

Vad spelar du i helgen? [Vecka 44 2019]

Årets näst sista månad är här och det saknas verkligen inte spel att sysselsätta sig med. Utöver spel som redan är släppta, som till exempel Call of Duty: Modern Warfare (8/10), finns det ju ingen brist på efterlängtade titlar som väntar runt hörnet heller.

Vi vill förstås veta vad du siktar på att sysselsätta dig med i helgen, men vi inleder traditionsenligt med ett axplock från redaktionen.

Recension: Icewind Dale [PS4]

En tid efter att jag hade spelat den nypolerade utgåvan av Planescape: Torment (7/10) gav jag mig även an dess syskon, Icewind Dale som ursprungligen släpptes år 2000. Bortsett från att de nu har släppts i samma paket till PS4 är de trots allt ganska olika titlar. Båda är självklart i samma genre och delar sitt ursprung till rollspelet Dungeons & Dragons, men på ett sätt skulle man kunna jämföra dem som ett ljust och ett mörkt spel, där Icewind Dale representerar det ljusa.

Till att börja med utspelar sig handlingen till stor del i ett snötäckt vinterlandskap i en kontext som får mig att tänka på bokserien Conan Barbarens vidsträckta vidder med sina berg, grottor och små vindbitna byhålor. Jämfört med Planescape: Torment upplever jag att Icewind Dale har en lite mer klassisk fantasy-handling, vilket lustigt nog känns väldigt fräscht trots att det är ett vanligt förekommande tema. Kanske ligger det något i det klassiska uttrycket ”Less is more” trots allt.

Sida 3 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén