Månad: oktober 2019 Sida 2 av 3

Ytterst få spel har lärt mig så mycket om sardiner som Disgaea 4. Ärligt talat kan jag inte ens komma på någon annan titel som utbildat mig i ämnet. Vampyren Valvatorez serverar dock fakta efter fakta om fisken då han är som besatt av den, och har helt lagt om sin kost från att dricka människoblod till att uteslutande äta sardiner tills han kroknar.

Som vanligt i Disgaea-serien bjuds det på mycket metahumor och ganska barnsliga skämt, men på ett skickligt sätt som får mig att fastna på kroken direkt. Allt är löjligt överdrivet och varje karaktär har helt bisarra egenskaper. Vad sägs om en manipulativ varulvsbetjänt som ständigt försöker lura sin mästare Valvatorez att dricka blod? Eller en skolflicka som besegrar hemska monster i underjorden hur lätt som helst för att hon tror att allt bara är en dröm? Nippon Ichi Software är verkliga fenor på galen humor, och allt från beskrivningar av föremål till lustiga attacker i striderna får mig att skratta högt.

Läs mer

John har fått ett enkelt, men viktigt uppdrag av sin mamma och familjens överhuvud Margret. Han ska bege sig till landet Reas största helgedom för att fastställa att allt är som det ska. Inför sitt uppdrag får han en gudomlig stenskärva av sin mamma och ett nyslipat svärd av sin bror smeden. Han kysser sin fru och kramar sin dotter innan han med bestämda steg ger sig ut i skydd av nattmörkret.

Det är dock något som gör att han inte kan skaka av sig känslan av att något är fel och han gör sig därför redo för det värsta. John är trots allt en Bergson och alla i hans familj är väktare. Släkten Bergson har skyddat landet i generationer. Ikväll börjar ett nytt kapitel i deras familjekrönika.

Läs mer

Hur dog Kurt Cobain egentligen? Inträffade en UFO-krasch i New Mexico? Lever Elvis? Konspirationer och konspirationsteorier har det funnits gott om genom människans historia. Ibland visar de sig vara riktiga, några gånger ligger det bara ett uns sanning i dem men oftast är de troligtvis rena fantasier. De slutar dock sällan att vara aktuella och nya skapas allt eftersom tiden går.

I The Bradwell Conspiracy syns namnet till trots inte så mycket av en konspiration i början, och det finns dessutom viktigare saker att tänka på då min karaktär vaknar upp i en till synes rasande byggnad. Situationen blir desto mer absurd när jag stapplar omkring i rummet och helt plötsligt ser världsarvet Stonehenge utanför ett stort fönster. Det kombinerat med den brittiskt-klingande guiderösten i mina öron placerar platsen för mitt uppvaknande till den brittiska landsbygden. …eller?

Läs mer

Speldesignen i Ubisofts många framgångsrika spelserier har med tiden börjat smälta ihop mer och mer till en mall, eller kanske snarare riktlinjer för fundamentet. Detta är något som har gått att se i flera år, men som kanske börjar bli lite väl uppenbart ju längre denna generation rullar på.

När Tom Clancy’s Ghost Recon: Breakpoint visades upp för första gången gavs det dock hopp om att den spirituella uppföljaren till Tom Clancy’s Ghost Recon: Wildlands (8/10) skulle våga sig på något lite mer utanför den vanliga verktygslådan. Det talades om överlevnadsaspekter i utsatta situationer, mer taktiskt tänkande och en mer sammanhängande berättelse än vad Wildlands lyckades erbjuda. Ju mer lanseringen närmade sig desto mer började Ubisoft tona ner sin fokus på överlevnad, och valde istället att satsa på en mer lättsmält spelmekanik, nämligen att samla på bättre utrustning.

Läs mer

Inte alla spel behöver en intressant historia för att sälja in sitt spelkoncept. Amerikanska Robot Entertainment har exempelvis valt ett inkluderande spel som alla snabbt kan sätta sig in i för några minuters spelglädje. Det här är ett så kallat partyspel som du kan använda för att mjuka upp dina vänner med innan ni går ut eller inför att den verkliga spelkvällen ska börja.

Det är den här typen av spel som gör mig lite extra upphetsad och glad. Spel där jag ihop med andra kan samarbeta eller motarbeta mina medspelare. Välj bara först vilket djur du vill spela som och sen bär det iväg!

Läs mer

Det är minst sagt ovanligt att spel inleds med sista banan. Men i det sidoskrollande, Donkey Kong Country-osande plattformsäventyret Yooka-Laylee and the Impossible Lair kastas jag omedelbart in i äventyrets svåraste bana. Givetvis är jag helt chanslös mot denna hänsynslösa utmaning. Efter bara någon minut möts jag av texten ”Epic Fail” och kastas ut till titelns världskarta, där jag får chansen att lära mig spelets grunder.

Jag kan när som helst ge mig an den ”omöjliga lyan” igen för att försöka klara spelet direkt, men det är inte att rekommendera. Istället uppmanas jag att klara världens övriga banor först, där varje avklarad nivå belönar mig med en större livmätare i den stora finalen. Jag lyder rådet, då jag snabbt förstår att det är stor skillnad att kunna göra 48 misstag istället för bara ett enda.

Läs mer