Månad: augusti 2019

Efter de kolossala framgångarna med Doom (9/10) och Doom 2 (9/10) tog id Software ett uppehåll från serien för att ge sig på utmaningen att skapa en förstapersonsskjutare helt i 3D. Även om nivåerna i Doom-spelen var tredimensionella bestod fienderna fortfarande av 2D-objekt, och begränsningarna i den befintliga motorn började visa sig.

Resultatet av denna satsning blev den nästan lika gränslöst populära Quake-serien, som i slutänden etablerades mer genom flerspelarläget än själva kampanjerna. Men i slutänden fanns ändå törsten för mer Doom kvar, och slutligen såg Doom 3 dagens ljus 2004. Tyvärr fick vi även en läxa i att vara försiktiga med vad vi önskar oss.

Läs mer

Efter att id Software fick sitt stora genombrott med Doom (9/10), som vid tillfället var (och till viss del fortfarande är) en måttstock för speldesign i en förstapersonsskjutare, ställdes förstås frågan hur de skulle kunna förbättra konceptet. Hur är det ens möjligt att toppa spelet som erbjöd en av de mest tillfredsställande hagelbössorna i spelhistorien? Jo, genom att designa en ännu fetare hagelbössa.

Som om inte detta var nog lyckades de även förfina nivådesignen ytterligare och skapa några av de mest diaboliska striderna som har skådats i genren. De skapade helt enkelt Doom 2: Hell on Earth.

Läs mer

Något av det värsta som kan hända en människa i vuxen ålder är att ett barn i familjen försvinner, eller hamnar på villovägar i livet. Det är precis det Vic får erfara när hans brorson Alex först går med i en religiös sekt, och sedan försvinner spårlöst i den Sydamerikanska djungeln tillsammans med resten av sekten.

Premissen är oerhört intressant då den talar till mig i egenskap av familjefar med den vanliga oron för barnens uppväxt. Men det finns också något hemligt och mörkt som lockar i titeln; att utforska och infiltrera en sekt.

Läs mer

1993 är ett årtal som onekligen förändrade spelbranschen på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig vid tillfället. Det var året då Doom såg dagens ljus för första gången, och även om det inte var den första förstapersonsskjutaren som släpptes på marknaden så var det helt rätt spel vid helt rätt tidpunkt.

id Software hade lyckats med konststycket att förfina konceptet som de populariserade året innan med Wolfenstein 3D, och Doom kändes nästan som ett generationshopp i både speldesign och stämning. Genast spred sig spelet som en löpeld tack vare det gamla goda shareware-konceptet, och alla utvecklares kamp om att överträffa spelet skapade vad som skulle bli en av de största genrerna i spelindustrin – förstapersonsskjutaren.

Läs mer

Detta gulliga pusselspel säger sig handla om kärlek och tvåsamhet och ska erbjuda en inre resa på hur du ser på dessa företeelser. Tyvärr tycker jag inte att spelet håller riktigt vad det lovar och komponenterna skär sig mer än de gifter sig.

Till en början tycker jag att spelet känns spännande och berättelsedelen är oväntat inkluderande med val som icke-binär tillhörighet och där du kan specificera vilket eller vilka kön du är intresserad av.

Läs mer

Delad glädje är dubbel glädje. Det var i alla fall min första tanke medan jag och en kompis väntade på att installationen av Wolfenstein: Youngblood skulle bli klar, en titel vars fokus ligger på samarbete mellan två spelare.

Jag är själv väldigt förtjust i MachineGames nytolkning av Wolfenstein-serien. Spelen har varit fullproppade med sylvass dialog i sann Tarantino-anda, grotesk humor och oväntade vändningar i berättandet som fått både mig och protagonisten BJ Blazkowicz att tappa hakan.

Läs mer