För lite drygt ett år sedan introducerade spelstudion Sukeban Games från Venezuela ett nytt koncept för PlayStation-världen. Det rörde sig om en bartendersimulator som kombinerade blandandet av drinkar med en visuell roman.
Ser jag till den klassiska arketypen av en bartender, är detta förmodligen det närmsta man kan komma en simulator. Arbetet handlar förmodligen lika mycket om att lyssna som att komma på unika kombinationer för gästerna som vill ha något som passar deras nuvarande humör.
I en tid där många spelprojekt är enorma produktioner med mastodontbudgetar känns det uppfriskande med minimalistiska spel som kondenserar ned anledningen till att jag spelar spel överhuvudtaget; avkoppling och underhållning. Just Shapes & Beats bjuder på exakt vad titeln säger, geometriska figurer och musik.
När jag startar upp spelet för första gången åker vänds mungipor direkt uppåt och redan i menyn börjar jag gunga med huvudet i takt till musiken. Efter att ha utforskat menyerna, där språkvalet lite överraskande innehåller Hodor, vilket byter ut alla menyval mot ordet Hodor, startar jag upp kampanjläget.
Det nya svarta de senaste åren har varit att göra remasters på gamla spel. Konceptet att sälja titlarna en gång till i en utgåva med alla expansioner och med lite bättre grafik lockar fler och fler utgivare. Jag är personligen tudelad kring dessa återutgivningar. Visst är det kul att få spela en gammal klassiker på en ny maskin men problemet är också att det är en hel del gammal skåpmat som får nya utgåvor. Sniper Elite V2 Remastered faller i den senare kategorin.
Jag gillade både Sniper Elite 3 och framförallt Sniper Elite 4 (7/10) som var ett riktigt underhållande spel. Sniper Elite V2 var dock en annan historia. Det gjordes i en tid när spel som detta skulle vara i mer linjära banor och inte i öppna världar. Titeln utspelar sig i Berlin i slutet av andra världskriget, där du letar efter några tyska forskare som tagit fram tyskarnas raketprogram. Väl inne i Berlin tvingas du slåss mot både tyskar och ryssar i en jakt för att hitta forskarna först.
Ännu en härlig vårhelg står för dörren och förhoppningsvis bjuds vi lite fint väder. Det kan ju vara skönt att inte frysa när vi öppnar fönstret för att kyla ned våra vinande PlayStation 4-konsoler.
Innan vi tar ledigt, går vi i vanlig ordning igenom några av våra spelplaner och sedan vill vi höra era!
En av mina favoritkänslor är att bli positivt överraskad, och i fallet med Fell Seal: Arbiter’s Mark är det precis vad som hände. När jag började spela hade jag på förhand sett en trailer som nätt och jämnt lyfte min pepp till ljumma nivåer, och när jag väl startade spelet tyckte jag initialt att det såg ganska stelt och simpelt ut rent grafiskt.
Men ett tjugotal speltimmar senare har min uppfattning vänts helt upp och ned, och nu har jag än en gång empiriskt bevisat att man aldrig ska ta ut något i förskott.
Första helgen i maj är här och den känns lite lustigt eftersom helgdagen mitt i veckan kändes som en lördag. Eftersom vädret har backat några steg och nu befinner sig i någon slags tidig vår, passar det ju bra att tillbringa helgen inomhus.
I redaktionen spelas en del titlar för recension och några av dem tänkte vi avslöja nu, men som vanligt är vi mer intresserade av vad just du spelar.
Ännu en ny månad är kommen och det innebär att vi som är PlayStation Plus-prenumeranter får ta del av ytterligare ett par nya spel. I den här omgången får vi uppleva ett mysterium och en kökssimulator som skulle få Gordon Ramsay att svimma. Nej, vi får inga VR-titlar titlar denna gång heller…
Även om Jesper inte riktigt kokade över av glädje när han recenserade Overcooked (6/10), vet jag många som skriker av glädje när de får slänga köttbitar och rotfrukter mellan sig i köket. Det andra spelet som vi får tillfälle att lägga till skämshögen är What Remains of Edith Finch, som erbjuder en skönt mystisk upplevelse.
Mortal Kombat. Jag ska vara helt ärlig, det var många år sedan jag senast bekantade mig med denna slafsigaste av spelserier så intensivt som nu. Men det är med en nyfiken inställning jag åter ger mig in i den. Det är lite som att hitta en gammal skokartong med sina favoritactionfigurer från barndomen. De är häftiga och färgglada, lite klyschiga i sin design men ändå så intressanta och inbjudande på något vis.
Som titeln avslöjar är spelet nummer elva i huvudserien och därmed även uppföljare till det populära Mortal Kombat X som släpptes 2015. Det första som slår mig när jag startar spelet är hur många olika spellägen som finns. Min skicklighet inom slagsmålsgenren är väldigt blygsam så istället för att bli allmänt förnedrad i de olika onlinelägena beslutar jag mig för att värma upp genom träningsläget, tätt följt av några matcher i kampanjen.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén