Månad: september 2018 Sida 2 av 3

2K Sports har länge stoltserat ganska ohotat med det bästa basketspelet på marknaden, och inte bara på grund av att Electronic Arts har haft otroligt svårt att finna tillbaka till en vettig nivå i deras konkurrerande serie. Produktionsvärdena har varit NBA 2K-seriens signum under hela konsolgenerationen, men under förra året började det synas spår av stiltje.

Detta tillsammans med en kolossal satsning på extrema mikrotransaktioner och det tveksamma beslutet att sätta en person på omslaget som hävdar att Jorden är platt skapade en slutprodukt som inte var helt solid.

Läs mer

Jag har spelat igenom de flesta av Artifex Mundis titlar under de senaste åren. Förutom möjligheten att kamma hem enkla platinatroféer erbjuder titlarna även ett tillbakalutat nöje i spelupplevelserna, där jag ska leta dolda ting och lösa enkla pussel. Med en alldeles lagom spellängd och relativt tilltalande berättelser faller deras verk mig på läppen när jag har lust att koppla av lite grann.

Under de senare tillfällena då jag spelat dessa spel, har jag däremot önskat mig en lite större variation, eller åtminstone ett mer varierat spelsätt och med My Brother Rabbit har den polska spelutvecklaren hörsammat mina böner. Frågan är bara om denna titel går lite för långt från den välanvända mallen.

Läs mer

Fantastiskt på plan, mindre lyckat utanför. Pro Evolution Soccer 2019 fortsätter rulla vidare i samma hjulspår som tidigare.

För varje år som går kommer i september, en månad innan konkurrenten, årets fotbollsspel från Konami. Anledningen till det tidigare släppdatumet är förstås ren spekulation från min sida, men möjligheten att locka en och annan fotbollsspelsabstintent FIFA-spelare att byta märke borde vara del av tänket.

Läs mer

Fråga valfri japan vilken den största rollspelsserien är och hen kommer med största sannolikhet att svara Dragon Quest. Denna spelserie som på allvar drog igång den japanska rollspelshysterin på 80-talet har aldrig blivit lika populär här i väst som exempelvis Final Fantasy eller Tales of-spelen, men i hemlandet Japan är dessa slime-fyllda äventyr fortfarande ohotad konung på tronen av drakdräpande i fantasifulla världar.

Till skillnad från andra titlar i genren håller sig Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age mest till beprövade koncept. Det turordningsbaserade stridssystemet försöker exempelvis inte återuppfinna något hjul, och är i stora drag identisk med normen för rollspelsstrider på 80- och 90-talet. Upplägget på berättandet där du, i rollen som den utvalde, ska rädda världen från mörka krafter känns minst sagt bekant. Att vissa ljudeffekter till och med låter precis som i originalspelet till NES känns som ett sista bevis på seriens smickrande syn på nostalgi och tradition.

Läs mer

I spel som presenteras med hjälp av PlayStation VR (8/10) är det nästan en självklarhet att leverera upplevelsen i förstapersonsvy. Kopplingen till förstapersonsskjutare är därför också relativt naturlig och även om jag har spelat igenom halvtama titlar som Bravo Team (5/10) inom denna genre, vet jag att det går att få en titel att glänsa.

Det mycket välgjorda Lethal VR (8/10) lyckades förmedla en väldigt realistisk känsla, även om målen i simulatorn var papptavlor. Och det smått fantastiska Superhot VR (8/10) fick mig att svettas av verkligheten, levererad i kantiga polygoner. Nu är frågan om Firewall Zero Hour från Santa Monica-studion First Contact Entertainment lyckas med sitt ambitiösa projekt att blanda VR och strategiskt skjutande.

Läs mer