Det var en sorglig dag när Evolution Studios gick i graven efter de många problem som Driveclub (6/10) hade både vid och efter lansering. Trots detta hade teamet en gedigen historia fylld av bra arkadfokuserade racingspel, vilket är varför Codemasters snappade upp många av de som blev av med sina jobb.
Resultatet av detta finner vi nu i formen av Onrush – ett spel som har tydliga rötter i de populära Motorstorm-spelen, men som även har en del nya och fräscha idéer.
Nu är det helg igen och för mig är det dags att lägga spelen och skrivandet under stolen framför mig eller i ett av bagageutrymmena ovanför stolarna. Japp, det är äntligen dags att ta lite semester och självklart är resmålet återigen Japan!
Resten av redaktionen kommer dock att spela och jobba på som vanligt och förmodligen kommer jag inte att kunna hålla mig ifrån bloggen under kvällstid. Det finns ju fortfarande enormt mycket nyheter och information att konsumera från årets E3-mässa som gång på gång levererat häpnadsväckande material. Om du vill läsa våra artiklar om mässan, kan du klicka här för att få tankarna serverade på ett fat.
Nog om resor och mässor, nu är det dags att avslöja spelplanerna för helgen!
Sony hade tidigt lagt ribban för vad vi kunde förvänta oss att se under deras E3-presentation, då de i god tid specificerade fyra stycken spel som de planerade att ha som hörnstenar. Det gjorde att utbudet spontant kändes lite tunt, men det skulle visa sig att det bjöds på en utfyllnad från tredjepartsutvecklare också.
Trots att planeringen och upplägget av showen var den märkligaste jag har sett på länge, skulle det visa sig att speldemonstrationerna kompenserade för detta med råge.
När det kommer till E3-presentationer är det få som satsar lika mycket på underhållningsfaktorn som Ubisoft gör. Detta är ju dock inte en garanti för att det alltid lyckas, men det är inte ofta man kan kalla deras show för tråkig.
Ribban blev omedelbart lagd i årets upplaga, med en omfattande danspresentation som innefattade både en person i pandadräkt och en musikkår.
Square Enix gjorde i år en återkomst på presentationsfronten inför E3-mässan, och passade på att låna Nintendos grepp med en förinspelad video. Det är ett ganska klokt grepp, både ur ett ekonomiskt och tekniskt perspektiv samtidigt som det ändå tillåter dem att stå i det virtuella rampljuset.
Inför presentationen hade jag ganska höga förhoppningar på vad som skulle visas upp, och även om inte alla punkterna bockades av fanns det ändå en del godis.
Jag har aldrig någonsin varit lockad av momenten som ofta måste utföras för att nöta min väg till framgång i ett MMORPG. Aldrig någonsin har jag sett fram emot att hacka ihjäl 10 kycklingar, hitta 20 stenar eller prata med 5 invånare i en stad för att klara ett uppdrag. Inte heller har jag lockats av att besegra samma boss gång efter gång för att eventuellt få nävarna runt episka prylar.
Det är något som hela tiden har känts fel, något som inte riktigt har klickat med mig. Ända tills jag provade The Elder Scrolls Online under förra året. Jag har alltid varit svag för Bethesdas enorma världar, fyllda av unika karaktärer, väldiga strider och den där känslan av att vara tvungen att se vad som finns bakom nästa kulle.
Online-versionen av The Elder Scrolls bet sig fast i mig under flera intensiva spelveckor men släppte greppet efter ett tag, utan att jag egentligen vet varför. Med expansionen Summerset, har dock lusten vaknat till liv igen och påmint mig varför jag på samma gång både älskar och hatar spelläget som erbjuds.
Läkaren Jonathan Reid återvänder till sin London efter att ha tillbringat tid på frontlinjerna i första världskriget. Minnena från kriget väger tungt på hans sinne, han verkar lite distraherad och frånvarande och märker inte när en mystisk figur smyger sig på honom bakifrån och förändrar hans liv totalt. Allt blir svart, och när Jonathan vaknar upp en stund senare har han fått en ny hunger, nämligen för blod.
Dontnods senaste alster, Vampyr, lånar friskt från viktoriansk skräck, och det märks att författarna har bläddrat i Bram Stokers Dracula vid mer än ett tillfälle, då ett par karaktärer lånat sina namn ifrån denna vampyrbibel.
Efter Electronic Arts stappliga inledning av årets E3-presentationer höll jag verkligen tummarna för att Bethesda skulle vända trenden till något mer positivt. När de sedan inledde med ett minst sagt energifyllt framträdande från Andrew W.K. fanns det inte längre några tvivel att detta skulle bli en mer fartfylld tillställning.
Det var dock bara början på de trevligheter som väntade senare under min uppesittarkväll.
När jag började skriva min inför E3-artikel för Electronic Arts hade jag stora förhoppningar på en stark presentation från utgivaren med det mest sargade ryktet från det senaste året. De hade mycket att bevisa för fansen, och de hade chansen att räta upp skutan när hela världens spelfans riktade ögonen mot dem.
Det var dock inte riktigt vad som hände. Mycket av presentationen var precis lika styltig som förra året, med lågt tempo och fokus på helt fel saker. Det saknades dock inte ljuspunkter helt och hållet.
Den lilla byn Rynoka har en uråldrig historia, där byns invånare har utforskat de närliggande templen i jakt på skatter för att kunna försörja sig själva. Befolkningen har två yrken; de äventyrslystna krigarna står för sökningen och försäljarna säljer de upptäckta råvarorna.
Spelet börjar med att huvudrollsinnehavaren Will har börjat undersöka ett tempel, men snart blir han överrumplad av en stor skara fiender och blir utslängd från grottan. Hans farfar berättar med en besviken ton att Will inte är en hjälte, utan den blivande arvtagaren för lokala butiken Moonlighter och beordrar sin sonson att sluta springa omkring i de mystiska ruinerna.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén