Månad: mars 2017 Sida 4 av 6

Genren visuella romaner är riktigt stor i Japan och vanligtvis bjuds spelaren på väldigt mycket text, några få vägval och väldigt lite interaktion. I samlingen Danganronpa 1•2 Reload får du två spel som rättar till det där med interaktionen utan att för den delen skära i berättelsen. Spelen i samlingen är Danganronpa: Trigger Happy Havoc (8/10) och Danganronpa 2: Goodbye Despair (8/10), vilka gavs ut i Europa till PlayStation Vita under 2014.

Spelen har olika huvudpersoner och kan egentligen spelas fristående, men det finns självklart en hel del likheter och seriens skurk är även gemensam i båda titlarna. Premissen är att en skolklass med elever som är ultimata inom något område hålls fångna och en sadistisk svart-vit nallebjörn vid namn Monokuma sätter reglerna för vad som ska hända. Denna maskot är en av de mest minnesvärda spelskurkarna jag stött på, och hans dialoger leder både till skratt och tappade hakor. För att Monokuma ska släppa en elev måste denne begå ett mord utan att bli upptäckt; en minst sagt ångestladdad resa påbörjas.

Läs mer

Efter att ha spelat en del VR-titlar till PlayStation VR, har jag börjat förstå mängden arbete som ligger bakom en högkvalitativ upplevelse. Det finns flertalet funktioner som behöver simuleras på ett nytt sätt, där bland annat förflyttning är en av dem.

Unearthing Mars från kinesiska spelstudion Winking Entertainment är ett spel som under mindre än två timmar lyckas med konststycket att leverera både utforskning, pussel och rymdstrider. Det visar sig vara en ganska angenäm upplevelse även om spelet lider av en hel del brister både i spelmekanik och utförande.

Läs mer

På kvällar, nätter och under våra arbetsdagar jobbar de ökända hackarna för att komma över hemlig information, kreditkortsuppgifter och annan viktig information. De använder allt de hittar för att tillfredsställa personliga mål eller sådana som är uppsatta av de hemliga, celldelade grupper som de tillhör.

Jag är en av dessa skuggvarelser. Jag har tillbringat år i den virtuella cyberrymden för att hitta hemligheter, glömda luckor i försvar och enkla vägar in genom uråldriga brandväggar. Jag bryr mig inte om vems pengar jag stjäl eller vilket slags data jag återförsäljer. För mig är valuta endast nummer i ett ständigt växande kalkylblad, information är bara ett paket mjölk som jag ger till den som betalar mest. Jag är din mardröm; en person som knappt finns, en individ som raderar din personlighet till förmån för frihet. Jag har spelat Darknet.

Läs mer

När jag startar The Incredible Adventures of Van Helsing för första gången får jag Diablo-vibbar. Och då menar jag inte att utvecklaren har inspirerats lite av förebilden, utan snarare gjort en karbonkopia. Det ungerskutvecklade spelet är löst baserat på romanklassikern Dracula av Bram Stoker och du axlar rollen som vampyrjägaren Abraham Van Helsings son. Äventyret utspelas under ett 1800-tal där det finns magi och mystiska maskiner i det påhittade landet Borgovia.

Till din hjälp har du spöket Katrina som slåss tillsammans med dig och ger dig bonusar. Redan på första kartan går jag upp i rang och drabbas av de fruktansvärt röriga menyerna. Att placera ut grundegenskapspoängen är rättframt, men när jag kommer till färdighetssidan är det väldigt bökigt och inte särskilt intuitivt.

Läs mer