Månad: november 2016 Sida 3 av 7

Ända sedan Telltale Games lämnade brottsplatsundersökningar i CSI och nytolkning av klassiska Lucasarts-spel bakom sig, har ett tomrum skapats i universat av äventyrsspel. The Walking Dead-adaptionen blev så lyckad, att jag misstänker att den numera enorma utvecklingsstudion aldrig någonsin kommer att skapa ett peka- och klickaspel mer.

Genren gör mig riktigt nostalgisk bara jag tänker på den, eftersom många av mina starka spelminnen från ungdomen just kretsar kring spelen från Lucasarts och Sierra. När det snart fem år gamla Deponia därför dök upp för recension till PlayStation 4, kastade jag mig därför längtansfullt in i nostalgins värld.

Läs mer

Regnet smattrar mot den gråa betongbyggnaden. Över hustaken flyger en ljudlös skugga. Utanför gatljusets kägla rör sig något. Plötsligt glimtar en sylvass svärdsklinga i mörkret och blodet från en ovaksam fiende stänker över gatstenarna. Ur mörkret kliver en skepnad med mörka kläder och en klarröd MC-hjälm.

Ronin släpptes redan för ett och ett halvt år sedan till PC. Men det turordningsbaserade plattformsspelet har nu tagit sig till PlayStation 4 med stil. En minimalistisk hämndhistoria utgör bakgrunden, men det är grafiken, musiken och den starka ninjakänslan jag dras till.

Läs mer

Motorsportspel där jag susar fram i alldeles för höga farter njuter jag bäst av när de levereras i arkadförpackning, alltså med fokus på nöje snarare än realism. Därför blev jag både glad och intresserad när Moto Racer 4 dök upp för recension, ännu bättre kändes det när titeln visade sig stödja PlayStation VR.

Serien Moto Racer har jag aldrig provat, trots att den kategoriseras arkadracer, men det är ju aldrig försent att skaffa sig nya erfarenheter. Efter några timmars bekantskap, har det dock visat sig att jag förmodligen inte har missat speciellt mycket.

Läs mer

Det allra första som slår mig när jag startar upp plattformsskjutaren Seraph är de mjuka animeringarna och hur följsam kontrollen är. Den första timmen bjuder på härlig upptäckarglädje och jag har riktigt kul. Tyvärr bjuder inte spelet på så mycket nytt efter det.

Du är en ängel som besatt en människokropp, och när spelet börjar får du veta att du har tillfångatagits och din änglakraft har använts för att frammana demoner som nu härjar fritt. Det enda sättet att få tillbaka dina krafter och kunna lämna jordelivet är att döda tillräckligt många demoner. Berättelsen drivs framåt av en kort dialog på varje bana och känns påklistrad, klyschig och ganska tråkig.

Läs mer

Det fanns faktiskt en tid då Call of Duty inte var världens största förstapersonsskjutare. Därmed inte sagt att de första delarna i serien var dåliga, men det var egentligen inte förrän Call of Duty 4: Modern Warfare äntrade arenan som folk började flockas i kolossala mängder. Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg demonstrationen under E3-mässan för länge sedan; det kändes som att Infinity Ward hade hittat vad som behövdes för att blåsa nytt liv i genren.

Det har nu gått nio år sedan dess och i samband med årets Call of Duty-lansering går det även att inkassera en nyversion av denna moderna klassiker, om du köper en specialutgåva av seriens senaste tillskott.

Läs mer