Jag erkänner; jag är en sådan där knepigt naiv och entusiastisk person som alltid välkomnar ny hårdvara och nya uppfinningar till min verklighet. Jag har konsumerat ett ohälsosamt antal konsoler, från de flesta tillverkare under min korta period som konsolspelare. När Sony utannonserade sin plan för att träda in i den virtuella verkligheten, blev jag därför såld (och förbokad) på en gång.
Redan under 90-talet upplevde jag min första session av Virtual Reality. Det var i London och jag minns det som idag; det var revolutionerande och samtidigt helt oförståeligt. Jag betalade dyra pengar för att stå med ett klumpigt headset på huvudet och frenetiskt försöka skjuta triangulära fåglar. Det kan också ha varit rymdskepp, jag vet inte eftersom grafiken var så fantastiskt rudimentär.
Efter att ha investerat närmare fem tusen kronor av mina surt förvärvade pengar, är jag en stolt ägare av framtiden. Jag har nu levt tillsammans med PlayStation VR i ett antal dygn och trots att jag inte har provat några av de andra tillverkarnas headset, är jag övertygad om att den virtuella verkligheten är något att räkna med.
